Jag sitter här, nöjd och glad med skit under naglarna och ett hår som luktar häst. Gud vilken underbar helg!

Jag har inte ridit sedan min medryttarhäst försvann och jag har nog inte riktigt insett hur mycket jag saknat det i och med att jag varit så mycket i stallet ändå.

 

Men nu var det alltså dags.

Igår red jag lektion för en av tränarna i stallet på hans häst som var otroligt fin! Det var svårt som attan, det var inte en häst att bara "åka" på. Det bästa med att rida sådana hästar är att man verkligen får ett kvitto på när man gör rätt.

Han var väldigt stark och i början var det mest dragkamp. Det jag fick göra var att göra cirka 1 000 000 halvhalter på yttertygeln, med den handen var jag tvungen att ta i ganska mycket. På innerhanden var jag däremot tvungen att vara väldigt mjuk och enbart leda inåt, inte dra handen bakåt någonting. Det var lite ovant och jag glömde bort yttertygeln hela tiden vilket gjorde att han inte fick det stöd som han behövde. Dessutom är jag väldigt dålig på att hålla tygeln kort, de glider lätt iväg och tränaren sa flera gånger att de räckte ända till Boden, haha!

Efter ett tag började det släppa, han slappnade av och jobbade sig neråt i formen. Jag fick kläm på innertygeln men yttertygeln får jag träna lite mer på. Det var en otroligt givande lektion och jag lyckades hitta några knappar, hos både mig själv och hästen. Tränaren var superduktig och ställde många frågor och lät mig reflektera själv vilket är mycket bätte än att bara säga "gör si och gör så". Ser fram emot nästa lektion!

 

Idag fick jag låna en häst och följa med på uteritt. Vi galopperade i skogen och på öppna fält, jag tyckte nog att det var lika roligt som hästen (som passade på att ta några bocksprång). De andra skrattade åt mig när vi saktade av till skritt efter en lång galopp för hela jag lyste som en sol, åh vad roligt det var!

Jag behövde verkligen det här, att tillbringa lite tid på hästryggen, underbart!

Har tillbringat dagen i skolan med näsan nedtryckt i böckerna i stort sett hela dagen. Jag kommer hem vid halv åtta, hungrig som en varg och ögon som går i kors av trötthet. Men när jag möts av världens bästa Jens och en tårta som har bakat helt själv, dagen till ära, då blir man glad!

 

Idag är jag "ledig" och hade planerat att tillägna dagen åt konstant pluggande. Gaaah, att det ska vara så svårt att komma igång. Klockan är efter tre och jag har inte gjort mer än att slå upp böckerna, för att sedan ta en bloggpaus... Hallå, hallå motivationen, vart är du?

Det där med att uppdatera bloggen hör väl inte till min starkaste sida. Nåväl, nåväl, som så många gånger förr säger jag att jag ska försöka bättra mig, det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa vad man sysslat med en gång i tiden.

 

Det har hänt en del sedan sist jag skrev, jag har vikarierat i repan på en arkitektfirma, det är alltid roligt och nyttigt att testa på nya arbetsplatser. Jag har även börjat plugga upp lite olika kurser för att få högskolebehörighet (då jag gick frisör på gymnasiet har jag bara läst A-kurser). Jag har insett att jag vill göra något annat än att klippa hår, vad det är jag vill göra är ännu inte slaget i sten (även om jag givetvis har visioner) men något som inte handlar lika mycket om yta. Visst, själva klippandet och skapandet i sig kan vara roligt och lättsamt och det kan mycket väl bli så att jag vill ta upp det igen i framtiden, men just nu känner jag ingen passion vilket är huvudingrediensen för att bli en duktig frisör. Jag kommer delvis jobba kvar på salongen fram till sommaren, sedan väntar nya äventyr.

 

Träningen går riktigt bra nu känns det som, jag känner mig motiverad och det är roligt när jag märker att jag orkar så mycket mer. Det jag gjort mest i vinter är att åka längdskidor, vilket jag nästan glömmer bort att se som träning eftersom att jag tycker att det är så roligt. Nu har jag börjat komma igång med löpträningen igen. Jag gruvade mig inför första passet, "jag har ju inte tränat någon kondition aaaalls på flera veckor" tyckte jag, men det gick lekande lätt och rundorna jag tyckte var jobbiga i höstas känns nästan löjligt korta nu. I söndags sprang jag milen och det känns nog som att jag snart kan öka distansen lite. Så ja, skidåkning är bra träning, jag törs nog säga att det är en av de bästa - i alla fall för mig.

 

På hästfronten har det också hänt en det. Det som hände min fina medryttarhäst är fruktansvärt och jag tänker på honom ofta. Men tiden läker alla sår och det känns lite lättare nu. Det jag gör nu är att jag hjälper till att ta hand om och träna en treåring, det är ett litet annat tänk när man jobbar med en liten bebis än en vuxen erfaren häst, men gud vad roligt det är! Och han är så duktig och snäll, smart är han också och lyckas många gånger överlista mig till sin egen fördel. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av unghästar men tycker ändå att jag lärt mig väldigt mycket på de här veckorna som jag jobbat med honom.

 

Sånne dänne (som jag säger när jag vill leva ut min norrländska ådra), nu har jag gjort en liten uppdatering om vad som händer i mitt lilla liv. Hare gött, vi hörs väl om några månader igen...