Redan onsdag, veckorna flyger förbi. Idag är det riktigt fint väder. Det positiva med Tyskland är att det är så mycket varmare här än hemma i Sverige. Som idag när solen skiner känns det nästan som en typisk svensk septemberdag trots att det är mitten på november.

Jag och Jens tog en lugn promenad i solen innan han åkte till jobbet. Mer avancerat än så blir det inte idag då jag behöver en välförtjänt vilodag, har kört hårda pass varje dag sedan i fredags så det är dags att vila musklerna även om det är tråkigt.

 

Istället ska jag och tjejerna strax bege oss in till stan, strosa runt lite i solen, ta en kaffe på något fik och kanske börja kolla efter julklappar, det börjar ju bli dags för det och jag tänkte försöka vara ute i god tid, vilket jag säger varje år men ändå får jag alltid stressa in i det sista, vi får se hur det går i år.

 

Okey, mitt bloggande är under all kritik, I know. Det är lite tråkigt att jag inte får tummen ur och skriver mer, speciellt eftersom jag för tillfället bor i ett annat land och det kan ju vara kul att se tillbaka på den här perioden i mitt liv.

 

Vårt halvår i Tyskland börjar lida mot sitt slut. Nåja, det är drygt sex veckor kvar, men det känns ju som att det kommer vara över på en grisblink, tiden går så fort, för fort! Men det känns ändå bra att komma tillbaka till Sverige, få fasta rutiner och kanske få lite perspektiv vad jag vill göra med mitt liv. Det finns så många möjligheter, det gäller bara att greppa dem och våga.

 

Så vad gör jag i Tyskland? Medan min andre hälft (a.k.a Jens) tjänar ihop sitt levebröd som den modiga och stiliga helikopterpilot han är så ligger jag hemma i soffan och äter praliner. Nja inte riktigt sant, även om jag såklart är lat ibland och ett eller två serieavsnitt på teven råkar väl slinka förbi titt som tätt, men mestadels försöker jag fokusera på att träna och må bra. Träningen har blivit ett så himla stort intresse och jag har verkligen vigt det här halvåret åt att försöka bli stark och det har jag verkligen blivit. Nu menar jag i första hand inte fysiskt, visst orkar jag springa lite längre och lyfta lite tyngre än innan vi kom hit, men den största skillnaden är mitt psyke, jag ger inte upp lika lätt när jag är trött, jag älskar när hjärtat pumpar och svetten rinner och när det känns som att nu orkar jag inte mer så jag gör det ändå, det är häftigt. Den forna (och väldigt lata Frida) trodde nog aldrig att jag skulle välja gymmet framför soffan och att jag skulle längta efter nästa träningspass.

 

Förutom att träna så umgås jag mycket med de andra svenska tjejerna som också är här, jag är väldigt glad att jag har dem och att de förgyller mina dagar, utan dem hade denna tysklandsvisit inte varit lika rolig.

 

Jag försöker lära mig tyska också, går sådär men ändå med myrsteg framåt, jag kanske drar någon tyska harang här i framtiden men just nu har jag inte tid, jag och Jens ska åka till gymmet och köra ett hårt rygg- mage- och benpass, det kommer att bli kul... och förhoppningsvis väldigt jobbigt.

Klockan är strax efter nio och jag är ledig. Har varit vaken i tre timmar redan, det har börjat bli allvarlig pansionärsvarning på mig den senaste tiden, kliver upp vid sex, sju på mornarna även om jag är ledig, tar jag sovmorgon till åtta, halv nio får jag ångest och det känns som att jag sovit bort halva dagen. Kompenserar givetvis med att gå och lägga mig senast tio på kvällarna, lyckas jag hålla mig vaken till elva då jäklar är jag verkligen uppe och nattsuddar. Tur att Jens är likadan, hade blivit jobbigt annars.

 

Hur som haver, jag startade morgonen med en timmes promenad innan frukost. Tycker det är så skönt att gå ut tidigt nu när det börjar bli vår och solen skiner, luften är så frisk och allt är så lugnt och stilla.
Ska snart sätta igång att städa och packa, för idag tar jag och Jens röda pilen upp till FJÄLLEN! :D Åh jag har fjärilar i magen av längtan! Jag älskar Vemdalen, jag älskar fjälluften, jag älskar stugan, jag älskar att vara ute en hel dag och bli rosig om kinderna, jag älskar att sitta i soffan och lyssna på elden som sprakar, älskar, älskar, älskar!
Vi tar med längdskidorna såklart, här ska det minsann nötas i spåren.

När jag försöker prata häst med mamma så envisas hon med att säga "jonglera" istället för "longera". Skulle vara intressant att se någon jonglera med en häst...

Idag har jag tillbringat fem timmar i stallet. Först red jag på Gaya, ett trevligt sto som jag ska hjälpa till att rida lite framöver. Vi körde ett pass i ridhuset och jag fick hjälp av hennes ägare vilket kändes jättebra så jag får lära mig redan från början hur jag ska rida henne. Jag var tvungen att rida aktivt hela tiden med mycket skänkel och jag var helt slut efteråt, härlig träning!

 

Sen var det dags för lille Tott att tas om hand. Vi promenerade en sväng och avslutade med några ruscher i trav upp för en brant och lång uppförsbacke, upp och ner, upp och ner, jobbigt tyckte Tott (fast mest jag). Åh vad jag tycker om den där hästen, han är så snäll och klok.

 

Har tillbringat dagen i skolan med näsan nedtryckt i böckerna i stort sett hela dagen. Jag kommer hem vid halv åtta, hungrig som en varg och ögon som går i kors av trötthet. Men när jag möts av världens bästa Jens och en tårta som har bakat helt själv, dagen till ära, då blir man glad!

 

Idag är jag "ledig" och hade planerat att tillägna dagen åt konstant pluggande. Gaaah, att det ska vara så svårt att komma igång. Klockan är efter tre och jag har inte gjort mer än att slå upp böckerna, för att sedan ta en bloggpaus... Hallå, hallå motivationen, vart är du?

Det där med att uppdatera bloggen hör väl inte till min starkaste sida. Nåväl, nåväl, som så många gånger förr säger jag att jag ska försöka bättra mig, det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa vad man sysslat med en gång i tiden.

 

Det har hänt en del sedan sist jag skrev, jag har vikarierat i repan på en arkitektfirma, det är alltid roligt och nyttigt att testa på nya arbetsplatser. Jag har även börjat plugga upp lite olika kurser för att få högskolebehörighet (då jag gick frisör på gymnasiet har jag bara läst A-kurser). Jag har insett att jag vill göra något annat än att klippa hår, vad det är jag vill göra är ännu inte slaget i sten (även om jag givetvis har visioner) men något som inte handlar lika mycket om yta. Visst, själva klippandet och skapandet i sig kan vara roligt och lättsamt och det kan mycket väl bli så att jag vill ta upp det igen i framtiden, men just nu känner jag ingen passion vilket är huvudingrediensen för att bli en duktig frisör. Jag kommer delvis jobba kvar på salongen fram till sommaren, sedan väntar nya äventyr.

 

Träningen går riktigt bra nu känns det som, jag känner mig motiverad och det är roligt när jag märker att jag orkar så mycket mer. Det jag gjort mest i vinter är att åka längdskidor, vilket jag nästan glömmer bort att se som träning eftersom att jag tycker att det är så roligt. Nu har jag börjat komma igång med löpträningen igen. Jag gruvade mig inför första passet, "jag har ju inte tränat någon kondition aaaalls på flera veckor" tyckte jag, men det gick lekande lätt och rundorna jag tyckte var jobbiga i höstas känns nästan löjligt korta nu. I söndags sprang jag milen och det känns nog som att jag snart kan öka distansen lite. Så ja, skidåkning är bra träning, jag törs nog säga att det är en av de bästa - i alla fall för mig.

 

På hästfronten har det också hänt en det. Det som hände min fina medryttarhäst är fruktansvärt och jag tänker på honom ofta. Men tiden läker alla sår och det känns lite lättare nu. Det jag gör nu är att jag hjälper till att ta hand om och träna en treåring, det är ett litet annat tänk när man jobbar med en liten bebis än en vuxen erfaren häst, men gud vad roligt det är! Och han är så duktig och snäll, smart är han också och lyckas många gånger överlista mig till sin egen fördel. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av unghästar men tycker ändå att jag lärt mig väldigt mycket på de här veckorna som jag jobbat med honom.

 

Sånne dänne (som jag säger när jag vill leva ut min norrländska ådra), nu har jag gjort en liten uppdatering om vad som händer i mitt lilla liv. Hare gött, vi hörs väl om några månader igen...

Jag har precis kollat på förra veckans avsnitt av Kalla Fakta där de visade upp hemska djurförhållandena på Parken Zoo i Eskilstuna. Där utrotningshotade djur svälter till döds eller avlivas och läggs på hög i en frysbox, enbart av den anledning att det inte finns plats för dem på djurparken längre.

 

 

Jag älskar djur så himla mycket, de får mig att må bra och jag skulle inte kunna vara utan dem. Jag tycker att vi människor har som plikt att se till att djur i vår ägo har det bra och blir behandlade på ett värdigt sätt. De kan inte med ord säga "Stop så här vill jag inte ha det", de har inte valt att vara "ägda" av oss och de kan inte ändra på situationen.

 

Efter att programmet om Parken Zoo visats förra veckan kunde man läsa de arga kommentarerna på Facebook, bloggar och andra sociala medier om hur fruktansvärt det var, att personalen som utsätter djuren för detta borde behandlas på samma sätt för att få se hur det känns. Jag håller med om att det är vidrigt, jag får en klump i magen när jag ser sådana här program och vill helst blunda. Dock är ju tyvärr verkligheten så att Parken Zoo i Eskilstuna inte är det enda stället på denna jord som missköter sina djur, dessvärre har nog dessa djur det "bra" i förhållande till många andra, vilket är skrämmande.

 

Något jag har funderat väldigt mycket på under den senaste tiden är det här med slaktindustrin, den är ganska bisarr om man tänker efter. Jag äter kött och visst det är gott, men när jag väl sitter där med en köttbit framför mig på tallriken så kan jag ibland bli fruktansvärt äcklad. Jag börjar se djuret framför mig som det en gång varit, hur det blir uppfött och får leva sitt liv i trånga stallar, bli matad för att bli så fet som möjligt (=mycket kött), sedan bli transporterad en lång sträcka för att bli slaktad, vilket inte alltid (faktiskt ganska sällen när det gäller massproduktion) går till på humana sätt, jag ser blod och inälvor och kroppar som hängs upp på rullande band. Det är vidrigt! Min tanke är att i framtiden enbart äta kött från lokalproducerande bönder, där jag vet att djuren haft ett bra och värdigt liv. Viltjakt slår jag också ett slag för (jag ska tvinga Jens att ta jaktlicens så att han kan fixa kött till oss, mitt klena psyke skulle inte fixa att göra det själv), där har djuren levt i frihet och haft det bra tills det är dax att trilla av pinn och då går det förhoppningsvis fort och smärtfritt till väga också.

 

 

Det som är bra med att vara gräsänkling under veckorna är att jag kan låna (sno) Jens Zipperall. Här matchat med de gossigaste tofflorna. Sture är förresten sjukt rädd för dessa tofflor och flyr i vild panik så fort jag kommer i närheten av honom när jag har dem på mig, jag förstår honom, de ser väldigt skräckinjagande ut...

Ikväll var en vacker kväll. Imorn åker vi tillbaka till Stockholm efter en fantastik vecka.

Nu började det precis regna/hagla och blåsa iskalla stormvindar också. Nu åker vi hem tycker jag...

 

I skrivande stund sitter jag på en lite gräsplätt vid en fridfull älv. Jens fiskar, jag lapar sol och dricker kaffe, om man hade plockat bort mobiltelefonen i min hand hade det känts väldigt vildmarksaktigt, jag ska snart lägga undan den och njuta en stund, pausa klockan och bara ta några djupa andetag.

 

Fast nu gick solen i moln, jävla skit!

 

 Livet är väldigt skönt och avkopplande här i fjällvärlden. Idag har vi tränat, fiskat, ätit sjukt god gulaschsoppa och bakat en kladdkaka med Stevia i istället för socker, spännande att se hur det smakar.

 

Imorse vaknade jag av att katterna väsnades, de sprang och härjade, vilket inte brukar vara något konstigt i sig (deras hobby är att väcka matte, helst när hon ska upp tidigt och jobba) men någonting kändes ändå inte helt som det skulle. Jag sätter mig halvvägs upp, ser att Asta sitter på helspänn och jag hör ett väsande ljud från köket, tror att Sture satt i halsen och håller på att kvävas så jag kastar mig upp i panik och springer ut i köket. Där sitter han med någonting stort och svart i munnen, det tar några sömndruckna sekunder för mig att inse att det är en mus han lyckats fånga. Och det väsande ljudet var egentligen "skräckinjagande" morrningar som han pressade fram för att skrämma bort inkräktare till hans byte. Att lilla mesiga Sture skulle våga döda någonting annat än flugor (vilket han sällan gör för att han är alldeles för långsam) trodde jag inte, men tydligen, och det är ju bra om dom rensar upp lite bland mössen här i stugan.

 

I skrivande stund befinner jag mig i vackra Vemdalen. Jag, Jens, Sture, Asta och Bettan (gamla Saaben årsmodell 84) brummade hit igår. Jens bror Johan och hans flickvän Sabrina är också här och vi myser runt och har det bra. Idag har vi varit och fiskat men fiskarna tyckte det var mer intressant att leka med varandra (retsamt nog alldeles vid vattenbrynet så att vi kunde se dem tydligt och klart) än att hugga på våra drag. Sabrina lyckades dock få två fina Rödingar, de högg inte utan fastnade med fenan i kroken, en lite annorlunda men lyckosam fiskemetod.

Imorgon åker Johan och Sabrina hem men jag och Jens plus katter stannar hela långa veckan. Åh jag är alldeles salig, inga ord kan beskriva hur mycket jag längtat efter den här veckan. Jag älskar att vara här, jag är så fullkomligt avslappnad och sover som en stock om nätterna vilket är ovanligt för min del, den friska fjälluften gör gott.

 

Snart ska vi äta grillat, dricka ett glas rött, spela lite spel och bara mysa resten av kvällen, åh underbara semester.

Härliga fredag. Jobbade till tre och åkte sen och red på fina, fina Cajza som jag är medryttare på. Hela dagen har regnet öst ner och jag förväntade mig att bli ordentlig blöt och kall under ridturen, men i samma sekund som jag ledde ut hästen på stallbacken började solen skina, sjukt bra tajming.

Vi tog en skrittrunda och joggade en kort sträcka, Cajza var sjuk förra veckan och är under igångsättning så vi måste ta det lugnt. Det gick i alla fall superbra. Det är tredje gången jag rider henne nu och vi börjar lära känna varandra, är så kul när man känner att det fungerar.

 

 

 

Ikväll tar jag det lugnt och återhämtar mig efter jobbveckan. När jag kom hem tog jag en rask promenad för att väcka mitt trötta huvud till liv igen. Jag älskar att gå och kan göra det hur länge som helst utan att tröttna, det är lite som terapi och så skönt att bara vara ute i friska luften.

När jag kom hem åt jag Sushi, så gott så gott.

Resten av kvällen ska jag bara mysa med katterna och vänta på att Jens kommer hem.

 

Det är lördagkväll, solen skiner och vi är i Hälsingland, där luften är ren och tempot är lugnt.

Vi kom hit sent igårkväll och åker tidigt imornbitti, det blir inte så många timmar här, men ändå tillräckligt för att fylla lungorna med luft. Idag har jag varit hos mammsen på förmiddagen och sedan varit med och snickrat på loftet ute på ladan hemma hos Jens familj, det ska bli ett nytt allrum som nog kommer bli fint när det är färdigt.

 

Nu är vi trötta och tänker ta det lugnt resten av kvällen. Vi ska äta grillat och dricka ett glas vin, kanske kolla på film och bara andas ett tag. Fin kväll!

 

In action.

 

 

Idag har det varit ännu en aktiv dag. Träffade bästa Jossan och tog en PW på nästan 1,3 mil genom Hagaparken, det tog cirka två timmar. Efteråt avnjöt vi en lunch på Haga trädgårdscafé. Mat smakar så gott när man rört på sig ordentligt.

 

När jag kom hem var jag trött och benen möra, men det var bara att byta om till ridkläder och sticka iväg. Idag red jag nämligen min (förhoppningsvis) framtida medryttarhäst för första gången. Oj oj säger jag, vilken häst!

Jag har myssällskap i soffan. Älskade lilla odjur ♥