Peppad på träning
Påsken i Vemdalen var underbar, som väntat. En chans att andas ut och bara vara för några sekunder. Vi åkte skidor varje dag och trots skiftande före i spåren så var det väldigt roligt. Avståndsmässigt fick vi sammanlagt till ett halvt Vasalopp ungefär. Nu har vi gjort rent skidorna från fästvalla, lagt på glidvalla och ställt undan dem för nu är det färdigåkt för den här säsongen, känns tråkigt att inte få åka något mer nu, har verkligen lärt mig att älska längdåkning den här vintern.
Nu är det alltså andra träningsformer som hägrar. Jag har haft problem med ena knät under en period så jag har försökt att hålla mig ifrån löpning, tänkte dock börja lite smått nu och springa korta distanser, lugnt och försiktig bara för att stärka upp benen långsamt och succesivt en gång för alla. Jag har en tendens att tänka "allt eller inget" när det gäller löpningen och går ut för hårt vilket bara resulterar i att jag får ont och måste vila, trist! Så den här gången ska jag verkligen ta det lugnt.
Istället tänkte jag cykla desto mer som är betydligt skonsammare för hela kroppen. Nu när snön har smält bort har jag börjat cykla till stallet om tiden räcker till, det blir drygt två mil tur och retur och det plus stalljobb och ridning blir ganska bra motion.
Jag och Jens har dessutom äntligen fått tummen ur och skaffat gymkort så där försöker vi köra tre-sex pass i veckan beroende på hur mycket annan träning det blir. Älskar att ha kommit igång med styrketräningen igen, det är så roligt! Dessutom blir det så mycket lättare att komma iväg när vi är två som kör tillsammans.
Träningshelg och diverse krämpor
I helgen styrde jag och Jens röda pilen upp till hälsingeskogarna. I fredags försökte vi åka skidor på Bolleberget men spåren liknade en myrstack så vi fick ta av oss skidorna och gå vissa sträckor. Dessutom lyckades jag ramla i en nedförsbacke, naturligtvis lyckades jag ta emot mig med mitt knä (som jag redan har problem med) i den stenhårda och isiga marken. Smärtan har nästan gått över nu men knät är fortfarande knallblått.
I lördags var jag och Lina på Box'n fun på Sporthallen. Jisses vad skönt det var att få ordentligt med puls! När jag åker skidor eller springer så är ju det lågintensiv konditionsträning, så det är skönt att köra lite mer explosivt ibland, ska försöka göra det lite oftare.
Efteråt tog vi en sväng på stan, käkade luch och kikade i affärer. Härligt med lite tid tillsammans med min fina vän.
Efteråt tog vi en sväng på stan, käkade luch och kikade i affärer. Härligt med lite tid tillsammans med min fina vän.
I söndags hade jag en sådan fruktansvärd träningsvärk mellan skulderbladen och axlarna efter boxningen att jag knappt kunde röra mig, men det struntar man väl i, vi snörade på oss pjäxorna och åkte till Harsa (där spåren var väldigt mycket bättre) för en mil i skidspåren. Jag älskar verkligen att åka längd, det är så bra träning för hela kroppen och så skönt att bara glida runt ute i skogen.
Hur som haver var det en väldigt fin helg som jag är mycket nöjd med, trots ett ömmande knä och träningsvärk från helvetet.
Dagens träning
Hela den här veckan har jag känt mig så seg träningsmässigt, att benhinnorna kändes av lite efter det att jag sprang milen förra veckan har väl gjort sitt till också. Har visserligen hållt igång med långa promenader på minst en timme varje dag och två ridpass, men den där pulshöjande träningen med svetten som rinner har uteblivit. Idag fick jag i alla fall äntligen arslet ur och sprang en en sväng på ca fem kilometer. Det var jobbigt och i de värsta uppförsbackarna kände jag mig nästan spyfärdig, men skam den som ger sig. I helgen tänkte jag eventuellt dra med mig Jens på milen, om benhinnorna håller sig i styr vill säga.
Delmål
Idag gjorde jag det, joggade/sprang en mil. Mitt första delmål som jag satte upp när jag började träna efter uppehållet, det som jag egentligen skulle gjort för flera veckor sedan men som benhinneinflammation och förkylning sköt upp. Nu har jag i alla fall gjort det och jag sitter och njuter av endorfinerna som har lämnat ett behagligt lyckorus i mig.
Sist jag sprang samma sträcka var i våras, vad jag minns av det var att det var hundra gånger jobbigare även fast jag hamnade på ungefär samma tid. Nu gick det så enkelt, visserligen var de två sista kilometerna tunga, det kändes som att mina ben var fastspända i gummiband och jag kom knappt någonstans, men det fanns inte på kartan att ge upp.
Jag känner att flåset blivit bättre än tidigare, men den största förändringen är mitt psyke. Tidigare gav jag upp om det blev för jobbigt, "nej nu skiter jag i det här, jag kommer ändå aldrig orka, det går inte, det går VERKLIGEN inte", nu är det mer "nu kör jag, nu fixar jag det här och ja det blir jobbigt men om det inte är det så kommer jag inte bli bättre heller".
Jag tog det väldigt lugnt eftersom det var första gången och klockan stannade på en timme och tio minuter. Jag ska försöka få ner den till en timme till att börja med.
I början var det svårt att verkligen jogga, på senaste tiden har jag sprungit korta sträckor men med en högre hastighet och vant mig med att ta ut stegen mer. Nu kändes det lite ovant att gå tillbaka till ett saktare tempo, men jag ville verkligen klara hela passet utan att gå och då är det bättre att vänja sig vid sträckan i ett lugnt tempo innan man höjer intensiteten. På vissa korta sträckor kunde jag dock inte låta bli att öka språnget, det är ju så roligt när man orkar ta i.
Fina skor efter löppass i lerskogen tillsammans med Jens i helgen som var.
Underbara morgon
Regnet smattrar på rutan och det blåser oktobervindar för fulla muggar utomhus, det gör ingenting för jag är glad och endorfinhög.
Jag börjar inte jobba förän halv elva idag så jag tog tillfället i akt att träna på morgonen istället för på kvällen. En liten nätt joggingrunda i regent fick starta dagen, skönt!
Jag kanske är konstig men jag älskar att vara ute och träna i oväder, det är så frisk och härlig luft och så känner man sig inte lika svettig, dessutom är det så skönt att komma in igen och ställa sig i en varm dusch när man är lite frysen och ruggig.
Nu sitter jag och äter frukost i lugn och ro och sedan ska jag åka iväg och arbeta av även denna dag.
Turbopass
Jag har varit lite småkrasslig hela den här veckan, med ont i halsen, snorig näsa och feberkänningar. Inte så farligt att jag inte kunnat jobba, men ändå tillräckligt för att inte vilja träna (vilket suger eftersom jag kom igång så bra förra veckan). I måndags tog jag en promenad, tisdag och onsdag red jag, idag tog jag en promenad igen. När jag kom hem så kände jag dock att musklerna längtade efter att ta i åtminstone litegrann. Jag körde ett turbopass för mage och rygg.
Situps 3 gånger 30.
Plankan 3 gånger 1 min.
Rygglyft 3 gånger 30.
Med några sekunders vila mellan varje set.
Det tog exakt 12 minuter. Självklart inget jobbigt pass i sig, men ändå tillräckligt för att aktivera musklerna. Glöm aldrig, lite träning är bättre än ingen. Turbopass är ju strålande de dagar man verkligen inte hinner träna ordentligt, jag ska verkligen försöka göra det oftare.
Ut i löpspåret igen
Som jag tidigare skrev så har jag haft problem med mina benhinnor. Nu har jag vilat från löpning ett tag och satsat på annan träning tills dom blir bra igen. Den här veckan när vi varit här i Vemdalen har jag börjat jogga lite försiktigt, bara korta sträckor på 2,5-3 kilometer och jag har inte känt mer än lite svaga spänningar i benen. Idag stack jag och Jens ut på en tur i motionsspåret här vid Skalet där längdspåren går på vintrarna. Underlaget var väldig mjukt och bra med gräs och mossa så jag vågade mig på femkilometersrundan, det är en början i alla fall och det känns skönt att kunna springa igen utan att få ont. Vi tog det väldigt lugnt och sprang på ungefär 35 minuter, det känns vettigt att ta det försiktigt i början och låta benen vänja sig succesivt så att inte inflammationen kommer tillbaka.
22 september - Styrketräning
Imorse startade jag och Jens dagen på bästa sätt, med en timmes träningspass på gymmet. Nu kommer vi må bra resten av dagen.
Bicepscurl: 8 reps 3 set med hantlar 9 kg vardera.
Axelpress: 12 reps 3 set med skivstång 5kg + stång.
Bänkpress: 10 reps 3 set 27 kg.
Tricepspress i maskin: 12 reps 3 set nivå 5.
Situps: 15 reps 3 set raka och sneda med 10 kilosvikt.
Lumberjack i maskin: 10 reps 3 set nivå 3.
Plankan: så länge jag orkade.
Benhinneinflammation
Jag kom hem vid sju från jobbet och stack ut och sprang på en gång, det börjar verkligen bli mörkt om kvällarna nu, inte speciellt lovande när man är mörkrädd som mig.
Löpturen var till en början helt magisk, jag orkade ta i så mycket mer än vanligt och emellanåt sprang jag allt jag hade, och det var en sådan härlig känsla att faktiskt orka göra det! Visst var det jobbigt, men det var skönt att bli trött och jag ville bara mer och mer.
Dock fick det hela ett ganska abrupt slut efter tre kilometer och jag var tvungen att bryta, inte för att jag inte orkade fysiskt utan för att det började göra så j*kla ont! Benhinnorna sa stopp och jag fick halta hem.
Jag blir så ledsen för jag har nu kommit till en punkt där jag vill ut och springa, jag längtar efter att snöra på mig löparskorna och bara ge mig iväg. Jag har alltid hatat att springa, tyckt att det varit pest och pina och enbart gjort det för att jag varit tvungen. Men det är en annan grej nu och det är så frustrerande att två små löjliga benhinnor ska få stoppa mig när jag väl kommit igång.
Jag är ju envis som en åsna när jag väl bestämt mig för någonting och låter inte lite smärta stoppa mig, har jag ont då springer jag ändå tills det blir som idag, när det verkligen inte går längre. Jag inser ju att jag måste vila från löpningen tills det blir bättre och satsa på skonsammare träning som inte belastar benen på samma sätt även om det känns trist.
Nu ska jag smörja in mig med Voltaren och sen sova gott så jag orkar med morgondagen. Först ska jag jobba och sen rida, längtar efter att få sniffa häst!
17 september 2012
Det är måndag och idag har jag både sprungit och cyklat för att kickstarta veckan efter helgen som var ganska lat och onyttig. Det har blivit både chips, vin till maten, choklad och en maffig kladdkaksbit, men så får det vara ibland.
Löpturen blev bara tre kilometer ungefär (cirka 20 minuter), jag hade inte sprungit på en vecka och benhinnorna (plus skavssår från helvetet) spökar fortfarande så jag tyckte det var bäst att ta det lite lugnt.
Efter det tog jag en snabb cykeltur på en mil (cirka 30 minuter), skön och skonsam träning för mina stackars ben och fötter.
Ridning
Är precis hemkommen från stallet. Har ridit dubbelpass och det känns i kropp och knopp nu kan jag säga.
Första timmen red jag en seg gammal dam, rund som en boll och helt oformbar, knappt över ponnygränsen. Dock tycker jag väldigt mycket om henne för hon påminner om min lilla Trulle, snäll som ett lamm och gör alltid sitt bästa (förutom när hon blir trött för då blir hon sur och vill helst parkera sig i mitten av ridhuset). Hur som helst måste man driva och jobba som ett djur för att få energi i henne.
Vi var nog ungefär lika trötta båda två efter passet.
Pass nummer två var lite annorlunda, där fick jag rida en 180 cm hög herre (det var ingen häst, det var en dinosaurie). Det jämfört med mina 163 cm är det en ganska stor kontrast (och framförallt kontrasten jämfört med hästen jag ridit innan), jag var på riktigt höjdrädd precis när jag satt upp på honom, det har jag aldrig varit på en häst förut, men jag vande mig fort. Han var helt fantastisk, väldigt välskolad och samarbetsvillig. Dock en tendens att bli lite tung i steget, så jag var tvungen att jobba hela tiden, speciellt med skänklarna och verkligen tänka på att räta upp mig för att han inte skulle falla framåt.
Så jag är lite mör nu, kanske möjligtvis får lite träningsvärk i ljumskarna imorgon.
Vi var nog ungefär lika trötta båda två efter passet.
11 September 2012 - Dagens träningsnotering
Idag sprang jag en runda i skogen på drygt tre kilmometer, det tog cirka 18 minuter. Målet är att få ner tiden till 15 minuter på den rundan inom åtminstone några veckor. Jag försöker jobba på att springa i lite snabbare tempo, i alla fall när det är så korta sträckor som idag, och första halvan gick bra, det var skönt att ta i och jag kände att jag verkligen sprang. Men efter halva tiden började kraften tryta och jag orkade inte springa med lika gott tempo resten av rundan, så det blev en ganska dålig tid. Men det är kul att ha något att jobba på.
Dock har jag fått problem med benhinnorna (tror att det kan vara benhinneinlammation). Det är därför jag försöker springa i skogen där det är mjukare och inte lika stumt underlag som på asfalt. Fast jag känner av det ändå, åtminstone i början av träningspasset, det går lite bättre när jag kommit igång och blivit varm. Efteråt känns det dock ganska mycket. Har varit iväg och köpt Voltaren och iläggssulor som ska vara dämpande, så vi får se hur det blir.
9 september 2012 - Gårdagens och dagens träningsnotering
Jag och Jens har varit hurtiga i helgen. Igår sprang vi backintervaller, all kraft vi hade upp för en backe brant som attan, gick/joggade ner och sedan direkt upp igen, det upprepade vi några gånger innan vi avslutade med 2 km jogging/löpning för att varva ner.
Idag har vi joggat 6,5 km i skogsterräng. Fysiskt tycker jag att det är jobbigare att springa i skogen, man måste länga och anpassa stegen över rötter, lyfta benen högre över stock och sten och hoppa över vattenpölar och leriga partier. Däremot tycker jag att det inte blir lika jobbigt psykiskt, just av den anledningen att man hela tiden måste fokusera på vart man sätter ner fötterna, man glömmer bort hur jobbigt det är för man har fullt upp med att inte snubbla, sedan är det oftast kurvigt och lummigt så man inte ser så långt framåt. Att springa efter en helt rak och lång väg, där man verkligen ser hur långt man faktiskt måste springa är så himla psykiskt jobbigt tycker jag.
Om två helger ska vi springa milen tillsammans, mitt första lilla delmål inom löpträningen. Jag vet att jag kommer klara det med hjälp av lite jävlaranamma, men just nu känns det långt då jag inte sprungit den sträckan sedan i våras.
Fina skor efter lerskogen.
6 september 2012 - Dagens träningsnotering
Körde ett übersnabbt pass ikväll. Egentligen var jag så trött att jag faktiskt tänkte strunta i det helt och hållet, men insåg att jag skulle bli piggare av att röra lite på mig. Sprang en superkort runda bara för att få lite friskluft i lungorna.
När jag kom hem gjorde jag lite lättare styrkeövningar bara för att aktivera musklerna.
Summa summarum
Träningstid: 12 minuter löpning/jogging, 1,91 km. Cirka 15 minuter styrka.
Som sagt, übersnabbt, men jag blev mycket piggare efteråt ändå. Hellre träna lite än inte alls.
Roligaste träningen
Är precis hemkommen från stallet, har ridit på en helt fantastisk häst, svår som sjutton med mycket motor och egen vilja, men fantastisk.
Om det blir som jag hoppas så kommer det förhoppningsvis bli lite mer ridning framöver än bara en gång i veckan, det kommer jag må bra av, både psykiskt och fysiskt.
Ridning är ju faktiskt grymt bra träning, trots att många säger att det bara är att åka runt utan att lyfta ett finger. Well, allt är ju relativt. Att jogga 5 minuter eller lyfta en 1-kiloshantel tio gånger behöver man ju inte vara någon expert för att förstå att det inte är någon träning. Om man istället plussar på joggingturen med sisådär 55 minuter och lyfter 20 kilo istället för 1 (till exempel) så blir det ju lite jobbigare. Samma sak med ridning. Det är skillnad på att "åka" häst och att faktiskt rida, men det förstår man inte om man aldrig suttit på en häst, kanske på sin höjd "ridit" ett varv på en trött ponny på Kolmården eller liknande. Har man ridit på riktigt så vet man att det är jobbigt, man vet att svetten rinner och att benen blir möra.
Sen är det givetvis inte lika ansträngande som löpning eller någon annan högintensiv träning och vill man komma i bra form kanske det inte räcker att "bara" rida. Men så är det ju med allt, den bästa träningen får man ju när man varierar mellan många olika saker.
4 sep 2012
Ikväll kom jag hem från jobbet vid sju. Mer död än levande då jag sov dåligt inatt och sedan jobbade mina åtta timmar stillasittande framför en dator. Helst kände jag för att fixa middag och parkera rumpan i soffan resten av kvällen. Dock hade jag lovat dyrt och heligt med kontrakt signerat med mitt eget blod (typ) att ta en springtur efter det att jag kommit hem. Sagt och gjort, på med löparskorna och ut den dunkla kvällen (jisses vad fort det blir mörkt om kvällarna helt plötsligt). Det var jobbigt, skitäckeljobbigt till och med! Jag stapplade upp för de nästintill lodräta backarna (utan överdrift, de är skitbranta!), benen nästan vek sig och helst ville jag bara stanna, men har man lovat så har man och nu hade jag faktiskt lovat mig själv att klara den här löpturen utan att ge upp. När jag sprungit färdigt min vanliga skogsrunda och precis ska ta av åt vänster som leder hemmåt så får mina bångstyriga ben för sig att ta till höger istället, för att ta en extra runda och därmed öka turen med någon kilometer.
Efteråt mådde jag så bra, det är värt all ansträning när träningsendorfinerna sätter igång och all trötthet som man känt innan är som bortblåst.
Summa summarum
Träningstid: 31,36 min
Antal kilometer: ? telefonens gps ballade ur
I´m closer today than I was yesterday
En dag vaknar man bara upp och inser att livet helt enkelt inte kan fortsätta som det gör, man måste ta tag i sig själv, göra något drastiskt. Helst skulle det skett nyss, om inte till och med för flera månader sedan, men nu är nu och det är aldrig försent. Det är träning, bra ätvanor och ett hälsosammare liv jag talar om. Hela sommaren har gått, flera månader utan träning och den svettdrypande pannan har lyst med sin frånvaro. För att inte tala om vad jag stoppat i mig; chips hit och godis dit, glass i stora lass och några för många glas vin (som fått mig att lida pin, om vi nu ska vara inne på rimmarmood).
Nu har hösten kommit och det känns som att det är en nystart som gäller. Mitt mål är att åter igen känna behov efter träning och se det som en vardaglig syssla, lika självklar som att borsta tänderna eller gå på toaletten när man är kissnödig. Jag vill träna varierat med allt från gym, löpning, snabba promenader, ridning, simning och skidåkning. Matmässigt vill jag äta bra och genomtänkt mat, utan att gå till överdrift, dieter är ingenting för mig för jag kommer ändå aldrig hålla dem. Jag vill inte förbjuda mig själv någonting och lever efter måttot att man kan äta allt men inte alltid. Att äta choklad varje dag blir ju heller inte gott i längden, men en gång i veckan känns det destomer lyxigt.
Nu står det skrivet i sten (eller åtminstone här i bloggen), låt denna höst bli mer hälsosam, piggare och starkare.
Just do it!
Ikväll tog jag mig en liten joggingtur, första gången på några veckor. Någonstans där i slutet på april hade jag kommit igång riktigt bra och kunde springa en mil lekande lätt, men sen drabbades jag av en elak förkylning och när den äntligen flygit sin kos var motivationen som bortblåst. Jag har känt mig trött och orkeslös och bara tanken på att träna har gjort mig illamående, konstigt eftersom jag innerst inne vet hur bra den får mig att må.
Men ikväll tog jag alltså tjuren i hornen, det var brutalt som första löparrundan efter ett längre uppehåll alltid är.
Även om det var en löjligt kort runda på knappt fyra kilometer höll jag flera gånger på att ge upp, men skam den som ger sig, jag knatade mig runt med blytunga ben och dunkande huvudvärk (tror jag har någon form utav ansträningsmigrän?). Att jag inte ätit något sedan lunch och inte hade någon musik i öronen gjorde väl sitt till också antar jag. Att äta någonting lätt en stund innan träning är faktiskt viktigare än man kanske tror, att träna på fastande mage bryter snarare ner kroppen än att bygga upp den.
Nu är isen bruten, det är ju som sagt alltid jobbigast första gången. Nu ska jag försöka se till att hålla det här och åtminstone springa någon dag i veckan.
Kolla in videoklippet nedan, det är klockrent!
Alla kan träna!
Men ikväll tog jag alltså tjuren i hornen, det var brutalt som första löparrundan efter ett längre uppehåll alltid är.
Även om det var en löjligt kort runda på knappt fyra kilometer höll jag flera gånger på att ge upp, men skam den som ger sig, jag knatade mig runt med blytunga ben och dunkande huvudvärk (tror jag har någon form utav ansträningsmigrän?). Att jag inte ätit något sedan lunch och inte hade någon musik i öronen gjorde väl sitt till också antar jag. Att äta någonting lätt en stund innan träning är faktiskt viktigare än man kanske tror, att träna på fastande mage bryter snarare ner kroppen än att bygga upp den.
Nu är isen bruten, det är ju som sagt alltid jobbigast första gången. Nu ska jag försöka se till att hålla det här och åtminstone springa någon dag i veckan.
Kolla in videoklippet nedan, det är klockrent!
Alla kan träna!
