Klockan är strax efter nio och jag är ledig. Har varit vaken i tre timmar redan, det har börjat bli allvarlig pansionärsvarning på mig den senaste tiden, kliver upp vid sex, sju på mornarna även om jag är ledig, tar jag sovmorgon till åtta, halv nio får jag ångest och det känns som att jag sovit bort halva dagen. Kompenserar givetvis med att gå och lägga mig senast tio på kvällarna, lyckas jag hålla mig vaken till elva då jäklar är jag verkligen uppe och nattsuddar. Tur att Jens är likadan, hade blivit jobbigt annars.

 

Hur som haver, jag startade morgonen med en timmes promenad innan frukost. Tycker det är så skönt att gå ut tidigt nu när det börjar bli vår och solen skiner, luften är så frisk och allt är så lugnt och stilla.
Ska snart sätta igång att städa och packa, för idag tar jag och Jens röda pilen upp till FJÄLLEN! :D Åh jag har fjärilar i magen av längtan! Jag älskar Vemdalen, jag älskar fjälluften, jag älskar stugan, jag älskar att vara ute en hel dag och bli rosig om kinderna, jag älskar att sitta i soffan och lyssna på elden som sprakar, älskar, älskar, älskar!
Vi tar med längdskidorna såklart, här ska det minsann nötas i spåren.

I helgen styrde jag och Jens röda pilen upp till hälsingeskogarna. I fredags försökte vi åka skidor på Bolleberget men spåren liknade en myrstack så vi fick ta av oss skidorna och gå vissa sträckor. Dessutom lyckades jag ramla i en nedförsbacke, naturligtvis lyckades jag ta emot mig med mitt knä (som jag redan har problem med) i den stenhårda och isiga marken. Smärtan har nästan gått över nu men knät är fortfarande knallblått.

 

I lördags var jag och Lina på Box'n fun på Sporthallen. Jisses vad skönt det var att få ordentligt med puls! När jag åker skidor eller springer så är ju det lågintensiv konditionsträning, så det är skönt att köra lite mer explosivt ibland, ska försöka göra det lite oftare.
Efteråt tog vi en sväng på stan, käkade luch och kikade i affärer. Härligt med lite tid tillsammans med min fina vän.

 

I söndags hade jag en sådan fruktansvärd träningsvärk mellan skulderbladen och axlarna efter boxningen att jag knappt kunde röra mig, men det struntar man väl i, vi snörade på oss pjäxorna och åkte till Harsa (där spåren var väldigt mycket bättre) för en mil i skidspåren. Jag älskar verkligen att åka längd, det är så bra träning för hela kroppen och så skönt att bara glida runt ute i skogen.

 

Hur som haver var det en väldigt fin helg som jag är mycket nöjd med, trots ett ömmande knä och träningsvärk från helvetet.

När jag försöker prata häst med mamma så envisas hon med att säga "jonglera" istället för "longera". Skulle vara intressant att se någon jonglera med en häst...

Idag körde jag ett långpass i stallet igen. Jag åkte dit direkt efter skolan slutade och var där vid strax efter tre. Började med att rida ut på Gaya, vi lär känna varandra mer och mer och jag börjar få en känsla hur jag ska rida henne.

 

Efter det körde jag och Mona teamwork med lilla Tott och jag fick rida på honom!!! Jag blev lite nervös först men när det väl var dags att sitta upp kändes det som den mest självklara saken i världen. Jag satt upp och  han rörde inte en min. Mona ledde honom först runt i ridhuset (där det för övrigt var kaos med hur många hästar och ponnyer som helst som sprang huller om buller, men han brydde sig inte ett dugg). Hon longerade honom sedan i både skritt och trav, han sprallade bara vid ett litet ynka ögonblick, det var allt, annars gick han som ett urverk. Vi avslutade med att rida runt fyrkantspåret själv med Mona snett bakom som stöd. Det var mest Mona som styrde honom men jag var med hela tiden och gav honom mjuka hjälper så att han skulle kunna koppla ihop vad allt betyder. Åh det var så roligt och hela jag lyste som en sol under ridturen. Finaste och klokaste hästen!

Idag har jag tillbringat fem timmar i stallet. Först red jag på Gaya, ett trevligt sto som jag ska hjälpa till att rida lite framöver. Vi körde ett pass i ridhuset och jag fick hjälp av hennes ägare vilket kändes jättebra så jag får lära mig redan från början hur jag ska rida henne. Jag var tvungen att rida aktivt hela tiden med mycket skänkel och jag var helt slut efteråt, härlig träning!

 

Sen var det dags för lille Tott att tas om hand. Vi promenerade en sväng och avslutade med några ruscher i trav upp för en brant och lång uppförsbacke, upp och ner, upp och ner, jobbigt tyckte Tott (fast mest jag). Åh vad jag tycker om den där hästen, han är så snäll och klok.