Redan onsdag, veckorna flyger förbi. Idag är det riktigt fint väder. Det positiva med Tyskland är att det är så mycket varmare här än hemma i Sverige. Som idag när solen skiner känns det nästan som en typisk svensk septemberdag trots att det är mitten på november.

Jag och Jens tog en lugn promenad i solen innan han åkte till jobbet. Mer avancerat än så blir det inte idag då jag behöver en välförtjänt vilodag, har kört hårda pass varje dag sedan i fredags så det är dags att vila musklerna även om det är tråkigt.

 

Istället ska jag och tjejerna strax bege oss in till stan, strosa runt lite i solen, ta en kaffe på något fik och kanske börja kolla efter julklappar, det börjar ju bli dags för det och jag tänkte försöka vara ute i god tid, vilket jag säger varje år men ändå får jag alltid stressa in i det sista, vi får se hur det går i år.

 

Okey, mitt bloggande är under all kritik, I know. Det är lite tråkigt att jag inte får tummen ur och skriver mer, speciellt eftersom jag för tillfället bor i ett annat land och det kan ju vara kul att se tillbaka på den här perioden i mitt liv.

 

Vårt halvår i Tyskland börjar lida mot sitt slut. Nåja, det är drygt sex veckor kvar, men det känns ju som att det kommer vara över på en grisblink, tiden går så fort, för fort! Men det känns ändå bra att komma tillbaka till Sverige, få fasta rutiner och kanske få lite perspektiv vad jag vill göra med mitt liv. Det finns så många möjligheter, det gäller bara att greppa dem och våga.

 

Så vad gör jag i Tyskland? Medan min andre hälft (a.k.a Jens) tjänar ihop sitt levebröd som den modiga och stiliga helikopterpilot han är så ligger jag hemma i soffan och äter praliner. Nja inte riktigt sant, även om jag såklart är lat ibland och ett eller två serieavsnitt på teven råkar väl slinka förbi titt som tätt, men mestadels försöker jag fokusera på att träna och må bra. Träningen har blivit ett så himla stort intresse och jag har verkligen vigt det här halvåret åt att försöka bli stark och det har jag verkligen blivit. Nu menar jag i första hand inte fysiskt, visst orkar jag springa lite längre och lyfta lite tyngre än innan vi kom hit, men den största skillnaden är mitt psyke, jag ger inte upp lika lätt när jag är trött, jag älskar när hjärtat pumpar och svetten rinner och när det känns som att nu orkar jag inte mer så jag gör det ändå, det är häftigt. Den forna (och väldigt lata Frida) trodde nog aldrig att jag skulle välja gymmet framför soffan och att jag skulle längta efter nästa träningspass.

 

Förutom att träna så umgås jag mycket med de andra svenska tjejerna som också är här, jag är väldigt glad att jag har dem och att de förgyller mina dagar, utan dem hade denna tysklandsvisit inte varit lika rolig.

 

Jag försöker lära mig tyska också, går sådär men ändå med myrsteg framåt, jag kanske drar någon tyska harang här i framtiden men just nu har jag inte tid, jag och Jens ska åka till gymmet och köra ett hårt rygg- mage- och benpass, det kommer att bli kul... och förhoppningsvis väldigt jobbigt.