I skrivande stund befinner jag mig i vackra Vemdalen. Jag, Jens, Sture, Asta och Bettan (gamla Saaben årsmodell 84) brummade hit igår. Jens bror Johan och hans flickvän Sabrina är också här och vi myser runt och har det bra. Idag har vi varit och fiskat men fiskarna tyckte det var mer intressant att leka med varandra (retsamt nog alldeles vid vattenbrynet så att vi kunde se dem tydligt och klart) än att hugga på våra drag. Sabrina lyckades dock få två fina Rödingar, de högg inte utan fastnade med fenan i kroken, en lite annorlunda men lyckosam fiskemetod.

Imorgon åker Johan och Sabrina hem men jag och Jens plus katter stannar hela långa veckan. Åh jag är alldeles salig, inga ord kan beskriva hur mycket jag längtat efter den här veckan. Jag älskar att vara här, jag är så fullkomligt avslappnad och sover som en stock om nätterna vilket är ovanligt för min del, den friska fjälluften gör gott.

 

Snart ska vi äta grillat, dricka ett glas rött, spela lite spel och bara mysa resten av kvällen, åh underbara semester.

Härliga fredag. Jobbade till tre och åkte sen och red på fina, fina Cajza som jag är medryttare på. Hela dagen har regnet öst ner och jag förväntade mig att bli ordentlig blöt och kall under ridturen, men i samma sekund som jag ledde ut hästen på stallbacken började solen skina, sjukt bra tajming.

Vi tog en skrittrunda och joggade en kort sträcka, Cajza var sjuk förra veckan och är under igångsättning så vi måste ta det lugnt. Det gick i alla fall superbra. Det är tredje gången jag rider henne nu och vi börjar lära känna varandra, är så kul när man känner att det fungerar.

 

 

 

Imorse startade jag och Jens dagen på bästa sätt, med en timmes träningspass på gymmet. Nu kommer vi må bra resten av dagen.

 

Bicepscurl: 8 reps 3 set med hantlar 9 kg vardera.

Axelpress: 12 reps 3 set med skivstång 5kg + stång.

Bänkpress: 10 reps 3 set 27 kg.

Tricepspress i maskin: 12 reps 3 set nivå 5. 

Situps: 15 reps 3 set raka och sneda med 10 kilosvikt.

Lumberjack i maskin: 10 reps 3 set nivå 3.

Plankan: så länge jag orkade.

 

Ikväll tar jag det lugnt och återhämtar mig efter jobbveckan. När jag kom hem tog jag en rask promenad för att väcka mitt trötta huvud till liv igen. Jag älskar att gå och kan göra det hur länge som helst utan att tröttna, det är lite som terapi och så skönt att bara vara ute i friska luften.

När jag kom hem åt jag Sushi, så gott så gott.

Resten av kvällen ska jag bara mysa med katterna och vänta på att Jens kommer hem.

 

Jag kom hem vid sju från jobbet och stack ut och sprang på en gång, det börjar verkligen bli mörkt om kvällarna nu, inte speciellt lovande när man är mörkrädd som mig.

Löpturen var till en början helt magisk, jag orkade ta i så mycket mer än vanligt och emellanåt sprang jag allt jag hade, och det var en sådan härlig känsla att faktiskt orka göra det! Visst var det jobbigt, men det var skönt att bli trött och jag ville bara mer och mer.

 

Dock fick det hela ett ganska abrupt slut efter tre kilometer och jag var tvungen att bryta, inte för att jag inte orkade fysiskt utan för att det började göra så j*kla ont! Benhinnorna sa stopp och jag fick halta hem.

Jag blir så ledsen för jag har nu kommit till en punkt där jag vill ut och springa, jag längtar efter att snöra på mig löparskorna och bara ge mig iväg. Jag har alltid hatat att springa, tyckt att det varit pest och pina och enbart gjort det för att jag varit tvungen. Men det är en annan grej nu och det är så frustrerande att två små löjliga benhinnor ska få stoppa mig när jag väl kommit igång.

Jag är ju envis som en åsna när jag väl bestämt mig för någonting och låter inte lite smärta stoppa mig, har jag ont då springer jag ändå tills det blir som idag, när det verkligen inte går längre. Jag inser ju att jag måste vila från löpningen tills det blir bättre och satsa på skonsammare träning som inte belastar benen på samma sätt även om det känns trist.

Nu ska jag smörja in mig med Voltaren och sen sova gott så jag orkar med morgondagen. Först ska jag jobba och sen rida, längtar efter att få sniffa häst!

Det är måndag och idag har jag både sprungit och cyklat för att kickstarta veckan efter helgen som var ganska lat och onyttig. Det har blivit både chips, vin till maten, choklad och en maffig kladdkaksbit, men så får det vara ibland.

 

Löpturen blev bara tre kilometer ungefär (cirka 20 minuter), jag hade inte sprungit på en vecka och benhinnorna (plus skavssår från helvetet) spökar fortfarande så jag tyckte det var bäst att ta det lite lugnt.

Efter det tog jag en snabb cykeltur på en mil (cirka 30 minuter), skön och skonsam träning för mina stackars ben och fötter.

Det är lördagkväll, solen skiner och vi är i Hälsingland, där luften är ren och tempot är lugnt.

Vi kom hit sent igårkväll och åker tidigt imornbitti, det blir inte så många timmar här, men ändå tillräckligt för att fylla lungorna med luft. Idag har jag varit hos mammsen på förmiddagen och sedan varit med och snickrat på loftet ute på ladan hemma hos Jens familj, det ska bli ett nytt allrum som nog kommer bli fint när det är färdigt.

 

Nu är vi trötta och tänker ta det lugnt resten av kvällen. Vi ska äta grillat och dricka ett glas vin, kanske kolla på film och bara andas ett tag. Fin kväll!

 

In action.

 

 

Idag har det varit ännu en aktiv dag. Träffade bästa Jossan och tog en PW på nästan 1,3 mil genom Hagaparken, det tog cirka två timmar. Efteråt avnjöt vi en lunch på Haga trädgårdscafé. Mat smakar så gott när man rört på sig ordentligt.

 

När jag kom hem var jag trött och benen möra, men det var bara att byta om till ridkläder och sticka iväg. Idag red jag nämligen min (förhoppningsvis) framtida medryttarhäst för första gången. Oj oj säger jag, vilken häst!

Är precis hemkommen från stallet. Har ridit dubbelpass och det känns i kropp och knopp nu kan jag säga.

Första timmen red jag en seg gammal dam, rund som en boll och helt oformbar, knappt över ponnygränsen. Dock tycker jag väldigt mycket om henne för hon påminner om min lilla Trulle, snäll som ett lamm och gör alltid sitt bästa (förutom när hon blir trött för då blir hon sur och vill helst parkera sig i mitten av ridhuset). Hur som helst måste man driva och jobba som ett djur  för att få energi i henne.
Vi var nog ungefär lika trötta båda två efter passet.

 

 

De senaste dagarna har jag unnat mig lite dyrare mat, så idag blev det budget, vegetarisk Chili con Carne.

 

Jag fräste en lök, en röd paprika och en halv zucchini i lite olivolja. Hällde i två burkar krossade tomater, en grönsaksbuljongtärning, cirka två kryddmått chilikrydda och två kryddmått samba oelek. Kokade upp och lät sedan puttra ca 30 min. Hällde i en burk stor vita bönor, saltade och pepprade och sedan var det klart. Serverade med en klick yoghurt (10%) och lite persilja.

 Idag sprang jag en runda i skogen på drygt tre kilmometer, det tog cirka 18 minuter. Målet är att få ner tiden till 15 minuter på den rundan inom åtminstone några veckor. Jag försöker jobba på att springa i lite snabbare tempo, i alla fall när det är så korta sträckor som idag, och första halvan gick bra, det var skönt att ta i och jag kände att jag verkligen sprang. Men efter halva tiden började kraften tryta och jag orkade inte springa med lika gott tempo resten av rundan, så det blev en ganska dålig tid. Men det är kul att ha något att jobba på.

 

Dock har jag fått problem med benhinnorna (tror att det kan vara benhinneinlammation). Det är därför jag försöker springa i skogen där det är mjukare och inte lika stumt underlag som på asfalt. Fast jag känner av det ändå, åtminstone i början av träningspasset, det går lite bättre när jag kommit igång och blivit varm. Efteråt känns det dock ganska mycket. Har varit iväg och köpt Voltaren och iläggssulor som ska vara dämpande, så vi får se hur det blir.

 

 

Okey, det här är nog mitt nya favoritrecept på pasta. Dessutom tog det 20 minuter tills maten stod på bordet.

 

Jag stekte färska champinjoner i lite smör. Hällde i rökt skinka som jag skurit i bitar och lät det steka med en liten stund.Jag strödde över en tesked vetemjöl och hällde sedan på matlagningsgrädde (15%). Kryddade med salt, peppar och persilja. Klart! Jag åt det tillsammans med fullkornspasta.

Jag älskar frukost och tycker det är det bästa målet på hela dagen, förutom möjligtvis middagen i enstaka fall. Idag är jag ledig så då blev det en riktig långfrukost.

 

Hårdbröd med rökt skinka och rucola. Turkisk yoghurt med banan, valnötter och lite flytande honung. Svart kaffe (livsnövändigt).

Jag har myssällskap i soffan. Älskade lilla odjur ♥

 

 

 

Ikväll gjorde jag lax med supergod limesås och till det wokade jag sockerärtor och paprika. Egentligen ingen måndagsmat då det (enligt mig) är ganska dyrt plus att det tar lite längre tid. Väldigt lätt att göra men med många olika moment och flera kastruller/stekpannor att hålla reda på. Till vardags vill jag helst laga god, billig och nyttig mat som går fort och är okomplicerad (gärna som det inte blir så mycket disk efter heller), men idag var jag verkligen sugen att testa det här receptet.

 

Jag började med såsen och till den behöver man en burk kokosmjölk, en halv lime (en ganska liten, jag hade en stor och det blev väldigt mycket limesmak, kunde ha varit lite mildare), ett och ett halvt kryddmått chili, en halv buljongtärning, salt och peppar.

 

Koka upp kokosmjölken i en kastrull, tillsätt saft och rivet skal från limen, buljongtärning och chili. Låt puttra 10 minuter. Red såsen på Maizena för att få den lite simmigare. Smaksätt med salt, peppar och lite honung.

 

Sockerärtorna och röda paprikabitar wokade jag i en wokpanna med lite olivolja.

Laxen stekte jag bara i en stekpanna och kryddade med flingsalt och peppar.

 

Jag har precis pratat med min fina vän Linn i en timme och en kvart, tid som bara flög iväg i skratt och roliga uppdateringar om varandras liv. 

 

Jag tror inte att man måste träffas varje dag eller ständigt vara uppdaterad om den andre för  att kunna vara äkta vänner. Jag tror snarare att om det kan gå flera veckor, kanske månader, utan att man hörs och när man sedan väl gör det så är allt som vanligt. Det är som att tiden emellan stått still och man fortsätter där man sist var, det tror jag är äkta vänskap. Så är det med bland annat Linn och det är så fint, vi är sammanlänkade trots att vi bor långt ifrån varandra och sällan kan träffas.

 

 

En fin sensommardag i augusti då vi besteg ett hälsingeberg.

Jag och Jens har varit hurtiga i helgen. Igår sprang vi backintervaller, all kraft vi hade upp för en backe brant som attan, gick/joggade ner och sedan direkt upp igen, det upprepade vi några gånger innan vi avslutade med 2 km jogging/löpning för att varva ner.

 

Idag har vi joggat 6,5 km i skogsterräng. Fysiskt tycker jag att det är jobbigare att springa i skogen, man måste länga och anpassa stegen över rötter, lyfta benen högre över stock och sten och hoppa över vattenpölar och leriga partier. Däremot tycker jag att det inte blir lika jobbigt psykiskt, just av den anledningen att man hela tiden måste fokusera på vart man sätter ner fötterna, man glömmer bort hur jobbigt det är för man har fullt upp med att inte snubbla, sedan är det oftast kurvigt och lummigt så man inte ser så långt framåt. Att springa efter en helt rak och lång väg, där man verkligen ser hur långt man faktiskt måste springa är så himla psykiskt jobbigt tycker jag.

 

Om två helger ska vi springa milen tillsammans, mitt första lilla delmål inom löpträningen. Jag vet att jag kommer klara det med hjälp av lite jävlaranamma, men just nu känns det långt då jag inte sprungit den sträckan sedan i våras.

 

Fina skor efter lerskogen.

 

 

 

 

Jisses amalia vad trött jag är, vill helst krypa ner under täcket och sova i hundra år.

Dagen började med att jag vaknade kl 05.00, Sture (odjuret, nej just det, jag menar katten) väckte mig. Det är lugnt tänkte jag, för det är ju lördag, jag får sova huuur länge jag vill. Tji fick jag för det var ju bara fredag!

En timme senare ringde klockan, abrupt och skoningslöst. Jag jobbade från 08.00 till 17.00, utan någon lunch (slängde i mig lite mat framför jobbdatorn), för den som kan räkna blir det nio timmar, utan rast, visserligen inget monsterpass, men när man redan befinner sig i zoombieläge känns nio timmar som evigheternas evighet. Nåja, det är tur att jag gillar mitt jobb.

När jag kom hem var jag sur som en citron och ville helst sätta mig ner och lipa. Jag blir tjurig som ett barn när jag är trött och hungrig. Inte ens en promenad fick mig att piggna till vilket vanligtvis brukar vara det säkra kortet.

 

Sedan var ju tanken att jag, Jens, Sture och Asta skulle brumma bil upp till Hälsingeskogarna. Icke sa nicke sa flygplansgudarna och förstörde Jens plan som skulle ta honom till Svensk mark igen. Han har fortfarande inte kommit hem än. Vi kände att det inte riktigt var läge att sitta och köra 30 mil mitt i natten när båda är mer död än levande, så det får bli en helg nere i Estocolmo istället. Vilket känns fint det med.

Nu längtar jag efter min stackars beresta pojkvän, snart, snart kommer han hem.

Körde ett übersnabbt pass ikväll. Egentligen var jag så trött att jag faktiskt tänkte strunta i det helt och hållet, men insåg att jag skulle bli piggare av att röra lite på mig. Sprang en superkort runda bara för att få lite friskluft i lungorna.

När jag kom hem gjorde jag lite lättare styrkeövningar bara för att aktivera musklerna.

 

Träningstid: 12 minuter löpning/jogging, 1,91 km. Cirka 15 minuter styrka.

 

Som sagt, übersnabbt, men jag blev mycket piggare efteråt ändå. Hellre träna lite än inte alls.

Alltid när jag har dålig fantasi på matfronten brukar jag slänga ihop en matig sallad. Det går fort, det är nyttigt och man blir så skönt mätt av det.

 

 

Är precis hemkommen från stallet, har ridit på en helt fantastisk häst, svår som sjutton med mycket motor och egen vilja, men fantastisk.

Om det blir som jag hoppas så kommer det förhoppningsvis bli lite mer ridning framöver än bara en gång i veckan, det kommer jag må bra av, både psykiskt och fysiskt.

 

Ridning är ju faktiskt grymt bra träning, trots att många säger att det bara är att åka runt utan att lyfta ett finger. Well, allt är ju relativt. Att jogga 5 minuter eller lyfta en 1-kiloshantel tio gånger behöver man ju inte vara någon expert för att förstå att det inte är någon träning. Om man istället plussar på joggingturen med sisådär 55 minuter och lyfter 20 kilo istället för 1 (till exempel) så blir det ju lite jobbigare. Samma sak med ridning. Det är skillnad på att "åka" häst och att faktiskt rida, men det förstår man inte om man aldrig suttit på en häst, kanske på sin höjd "ridit" ett varv på en trött ponny på Kolmården eller liknande. Har man ridit på riktigt så vet man att det är jobbigt, man vet att svetten rinner och att benen blir möra.

 

Sen är det givetvis inte lika ansträngande som löpning eller någon annan högintensiv träning och vill man komma i bra form kanske det inte räcker att "bara" rida. Men så är det ju med allt, den bästa träningen får man ju när man varierar mellan många olika saker.

Ikväll kom jag hem från jobbet vid sju. Mer död än levande då jag sov dåligt inatt och sedan jobbade mina åtta timmar stillasittande framför en dator. Helst kände jag för att fixa middag och parkera rumpan i soffan resten av kvällen. Dock hade jag lovat dyrt och heligt med kontrakt signerat med mitt eget blod (typ) att ta en springtur efter det att jag kommit hem. Sagt och gjort, på med löparskorna och ut den dunkla kvällen (jisses vad fort det blir mörkt om kvällarna helt plötsligt). Det var jobbigt, skitäckeljobbigt till och med! Jag stapplade upp för de nästintill lodräta backarna (utan överdrift, de är skitbranta!), benen nästan vek sig och helst ville jag bara stanna, men har man lovat så har man och nu hade jag faktiskt lovat mig själv att klara den här löpturen utan att ge upp. När jag sprungit färdigt min vanliga skogsrunda och precis ska ta av åt vänster som leder hemmåt så får mina bångstyriga ben för sig att ta till höger istället, för att ta en extra runda och därmed öka turen med någon kilometer.

Efteråt mådde jag så bra, det är värt all ansträning när träningsendorfinerna sätter igång och all trötthet som man känt innan är som bortblåst.

 

Summa summarum

Träningstid: 31,36 min

Antal kilometer: ? telefonens gps ballade ur

En dag vaknar man bara upp och inser att livet helt enkelt inte kan fortsätta som det gör, man måste ta tag i sig själv, göra något drastiskt. Helst skulle det skett nyss, om inte till och med för flera månader sedan, men nu är nu och det är aldrig försent. Det är träning, bra ätvanor och ett hälsosammare liv jag talar om. Hela sommaren har gått, flera månader utan träning och den svettdrypande pannan har lyst med sin frånvaro. För att inte tala om vad jag stoppat i mig; chips hit och godis dit, glass i stora lass och några för många glas vin (som fått mig att lida pin, om vi nu ska vara inne på rimmarmood).

 

Nu har hösten kommit och det känns som att det är en nystart som gäller. Mitt mål är att åter igen känna behov efter träning och se det som en vardaglig syssla, lika självklar som att borsta tänderna eller gå på toaletten när man är kissnödig. Jag vill träna varierat med allt från gym, löpning, snabba promenader, ridning, simning och skidåkning. Matmässigt vill jag äta bra och genomtänkt mat, utan att gå till överdrift, dieter är ingenting för mig för jag kommer ändå aldrig hålla dem. Jag vill inte förbjuda mig själv någonting och lever efter måttot att man kan äta allt men inte alltid. Att äta choklad varje dag blir ju heller inte gott i längden, men en gång i veckan känns det destomer lyxigt.

 

Nu står det skrivet i sten (eller åtminstone här i bloggen), låt denna höst bli mer hälsosam, piggare och starkare.