Ikväll kom jag hem från jobbet vid sju. Mer död än levande då jag sov dåligt inatt och sedan jobbade mina åtta timmar stillasittande framför en dator. Helst kände jag för att fixa middag och parkera rumpan i soffan resten av kvällen. Dock hade jag lovat dyrt och heligt med kontrakt signerat med mitt eget blod (typ) att ta en springtur efter det att jag kommit hem. Sagt och gjort, på med löparskorna och ut den dunkla kvällen (jisses vad fort det blir mörkt om kvällarna helt plötsligt). Det var jobbigt, skitäckeljobbigt till och med! Jag stapplade upp för de nästintill lodräta backarna (utan överdrift, de är skitbranta!), benen nästan vek sig och helst ville jag bara stanna, men har man lovat så har man och nu hade jag faktiskt lovat mig själv att klara den här löpturen utan att ge upp. När jag sprungit färdigt min vanliga skogsrunda och precis ska ta av åt vänster som leder hemmåt så får mina bångstyriga ben för sig att ta till höger istället, för att ta en extra runda och därmed öka turen med någon kilometer.

Efteråt mådde jag så bra, det är värt all ansträning när träningsendorfinerna sätter igång och all trötthet som man känt innan är som bortblåst.

 

Summa summarum

Träningstid: 31,36 min

Antal kilometer: ? telefonens gps ballade ur