Igår var en bra dag för då fick jag rida ut på älskade Totten :) vi var ute i lite mer än en timme och vi red i alla gångarter. Jag är så vansinnigt imponerad av den här hästen, han är en av hästarna jag känner mig mest trygg med vilket säger ganska mycket om honom. Gulletotten!

Idag åkte jag till stallet på förmiddagen, mockade och fixade och red sedan ut med Mona. De har skaffat en ny häst nu som heter Runa som jag fick rida på, en superfin och trevlig litet fullblod. När vi kom tillbaka var det dags för lille Tott att åka på tömkörningsträning för KG Svensson, så kul och spännande! Så efter ett bad (det enda negativa med våren är de leriga hagarna), piff och fix lastade vi in honom. Han gick in och backade ut en gång för att sedan gå in på en gång och stå där helt lugnt, lite komiskt när Mona sa att han brukar gå direkt in och att han backade ut var ett undantag, jag tänkte då tillbaka när vi stog en och en halv timme och försökte lasta våra envisa hästar (eller åsnor rättare sagt) i Hälsingland, lite skillnad.

Så åkte vi iväg. Att få titta på när en sådan duktig tränare gör sitt jobb är så häftigt. Nu hade jag dessvärre drabbats av mensvärken från helvetet och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma alternativt kräkas, det gjorde mig tyvärr lite avtrubbad och jag hängde inte med på allt han sa vilket var lite tråkigt när jag väl får en sådan möjlighet att lära mig nya saker. Nåväl, vi filmade så förhoppningsvis går det att snappa upp någonting från det.

Idag körde jag ett långpass i stallet igen. Jag åkte dit direkt efter skolan slutade och var där vid strax efter tre. Började med att rida ut på Gaya, vi lär känna varandra mer och mer och jag börjar få en känsla hur jag ska rida henne.

 

Efter det körde jag och Mona teamwork med lilla Tott och jag fick rida på honom!!! Jag blev lite nervös först men när det väl var dags att sitta upp kändes det som den mest självklara saken i världen. Jag satt upp och  han rörde inte en min. Mona ledde honom först runt i ridhuset (där det för övrigt var kaos med hur många hästar och ponnyer som helst som sprang huller om buller, men han brydde sig inte ett dugg). Hon longerade honom sedan i både skritt och trav, han sprallade bara vid ett litet ynka ögonblick, det var allt, annars gick han som ett urverk. Vi avslutade med att rida runt fyrkantspåret själv med Mona snett bakom som stöd. Det var mest Mona som styrde honom men jag var med hela tiden och gav honom mjuka hjälper så att han skulle kunna koppla ihop vad allt betyder. Åh det var så roligt och hela jag lyste som en sol under ridturen. Finaste och klokaste hästen!

Jag sitter här, nöjd och glad med skit under naglarna och ett hår som luktar häst. Gud vilken underbar helg!

Jag har inte ridit sedan min medryttarhäst försvann och jag har nog inte riktigt insett hur mycket jag saknat det i och med att jag varit så mycket i stallet ändå.

 

Men nu var det alltså dags.

Igår red jag lektion för en av tränarna i stallet på hans häst som var otroligt fin! Det var svårt som attan, det var inte en häst att bara "åka" på. Det bästa med att rida sådana hästar är att man verkligen får ett kvitto på när man gör rätt.

Han var väldigt stark och i början var det mest dragkamp. Det jag fick göra var att göra cirka 1 000 000 halvhalter på yttertygeln, med den handen var jag tvungen att ta i ganska mycket. På innerhanden var jag däremot tvungen att vara väldigt mjuk och enbart leda inåt, inte dra handen bakåt någonting. Det var lite ovant och jag glömde bort yttertygeln hela tiden vilket gjorde att han inte fick det stöd som han behövde. Dessutom är jag väldigt dålig på att hålla tygeln kort, de glider lätt iväg och tränaren sa flera gånger att de räckte ända till Boden, haha!

Efter ett tag började det släppa, han slappnade av och jobbade sig neråt i formen. Jag fick kläm på innertygeln men yttertygeln får jag träna lite mer på. Det var en otroligt givande lektion och jag lyckades hitta några knappar, hos både mig själv och hästen. Tränaren var superduktig och ställde många frågor och lät mig reflektera själv vilket är mycket bätte än att bara säga "gör si och gör så". Ser fram emot nästa lektion!

 

Idag fick jag låna en häst och följa med på uteritt. Vi galopperade i skogen och på öppna fält, jag tyckte nog att det var lika roligt som hästen (som passade på att ta några bocksprång). De andra skrattade åt mig när vi saktade av till skritt efter en lång galopp för hela jag lyste som en sol, åh vad roligt det var!

Jag behövde verkligen det här, att tillbringa lite tid på hästryggen, underbart!

Saker och ting kan så hända fort, snabbare än man hinner blinka.

Förra fredagen var jag i stallet och red och skötte om min fina medryttarhäst. Han var så mjuk och följsam och det hade aldrig gått så bra att rida honom som det gjorde då, han var som smör och jag var så lycklig efter ridpasset. Efteråt fick han extra mycket morötter och när jag stod där i stallgången med den söta lilla mulen trevandes i mina handflator tänkte jag på hur glad jag var att jag hittat en så fin vän, hur mycket jag fastnat för honom trots att vi inte känt varandra speciellt länge, vi hade precis börjat finna varandra och det kändes så fint.

 

Inte ens ett dygn senare så finns han inte längre. På lördag kväll fick jag beskedet att han skadat sig i hagen så illa att hans liv inte gick att rädda. Det kändes som att hjärtat stod över några slag, sedan kom smärtan som en pil genom bröstet.

Det gör så ont att tänka på hur mycket han fick lida och att hans liv fick sluta på ett sådant onödigt sätt. Jag lider något kolossalt med ägaren, hans smärta kan jag inte ens föreställa mig, speciellt då jag vet hur mycket den här hästen betydde för honom. Djur lämnar avtryck och betyder så mycket, de blir våra bästa vänner och det är svårt när de plötsligt försvinner. Man ska ta vara på tiden och aldrig ta någonting för givet.

 

Fina, fina vän. Jag hoppas att du har det bra i hästhimlen ♥

 

Ridtur på en idyllisk stig längs Mälaren som avslutades med en härlig galoppbacke.

Solen sken och hästen var pigg och glad.

Sämre saker kan man göra på en ledig fredag.

Kom för ett tag sedan hem från stallet. Red Vito ikväll och det gick så bra! Han är lite svår att nå fram till och går helst runt i sin egna lilla bubbla (jag känner att vi passar tillsammans, vi är så likasinnade), men ikväll klickade vi till hundra procent och han var så himla fin formmässigt, åh vad roligt det är när det går bra!

 

 

Imorse klev jag upp vid sju och åkte till stallet för en morgontur i solen på min medryttarhäst, världens bästa sätt att starta dagen på!

 

Idag har jag varit med på en liten klubbtävling på ridskolan som jag rider på. En liten pluttbana på 60 cm med okomplicerade vägar, men det var så himla, himla roligt!

 

Jag hade en häst som heter Casper, min favorit! Välutbildad men ingen häst man bara "sitter på", pigg och tycker att det är roligt att jobba, men man får inte ligga på för mycket med knäna för då blir han arg som en varg och vill inte samarbeta. Men jag lyckades hålla honom på gott humör och det kändes överlag väldigt bra och följsamt. Jag kom lite för nära sista hindret men det löste sig ändå. Vi blev felfria och fick rosett dessutom, happy day! Många kom fram efteråt och gav mig beröm också vilket är så himla roligt att höra!

 

Jens var med som hästskötare/fotograf. Dock lyckades han inte få till några bilder under själva hoppningen pågrund av dåligt ljus, och blixt hör inte riktigt hemma i ett ridhus om man inte vet hur hästarna reagerar. Han filmade däremot vilket nästan är roligare för då ser man hur man rider och vad som är bra och vad man behöver jobba mer på. De är dock också av dålig kvalité pågrund av ljuset och dessutom upp och ner och jag vet inte hur man rättar till, kanske lägger upp om jag lyckas fixa till dem.

 

Tillbaka i huvudstaden igen, det känns bra, trodde att det skulle bli jobbigt efter en hel vecka i lugnlunket men så blev det inte, man vänjer sig snabbt. Måndag och tisdag har flytit på med jobb och det kommer nog att bli en hel del resten av veckan också. Kul att vara tillbaka på kontoret, extra kul att jag jobbar ilag med en supertrevlig hästtjej. Hon har sina hästar i ett stall i närheten av där min medryttarhäst står, kanske vi kan rida tillsammans någon gång.

 

På tal om medryttarhäst så har jag ikväll tagit en tur på pärlan, det var kolmörkt och blåste, men det gjorde ingenting, jag märkte det inte ens för det var så roligt! Hon är så duktig och jag kommer nog att lära mig en hel del av damen i fråga.

Ridningen gick hur som helst väldigt bra, jag håller fortfarande på att lära känna henne och det går bättre och bättre för varje gång. Jag känner mig väldigt trygg på och det är sällan hon hoppar till för saker. Idag mötte vi dock en mordhotande liten minigran vid vägkanten, den var lite läskig, inte på något panikartat sätt utan mer "hmmm vad gör du där, granjävel?! Dig litar jag inte på! Bäst att jag stannar och flåsar litegrann, det kanske skrämmer iväg dig. Vi kan väl gå förbi då, försiktigt och på så långt avstånd som möjligt, mmm. Aha okey, du tänkte visst inte hoppa på mig och mörda mig med dina arma små rötter, nehe okey jag slappnar väl av och fortsätter då".