Ridtur i mörkret

Tillbaka i huvudstaden igen, det känns bra, trodde att det skulle bli jobbigt efter en hel vecka i lugnlunket men så blev det inte, man vänjer sig snabbt. Måndag och tisdag har flytit på med jobb och det kommer nog att bli en hel del resten av veckan också. Kul att vara tillbaka på kontoret, extra kul att jag jobbar ilag med en supertrevlig hästtjej. Hon har sina hästar i ett stall i närheten av där min medryttarhäst står, kanske vi kan rida tillsammans någon gång.
 
På tal om medryttarhäst så har jag ikväll tagit en tur på pärlan, det var kolmörkt och blåste, men det gjorde ingenting, jag märkte det inte ens för det var så roligt! Hon är så duktig och jag kommer nog att lära mig en hel del av damen i fråga.
Ridningen gick hur som helst väldigt bra, jag håller fortfarande på att lära känna henne och det går bättre och bättre för varje gång. Jag känner mig väldigt trygg på och det är sällan hon hoppar till för saker. Idag mötte vi dock en mordhotande liten minigran vid vägkanten, den var lite läskig, inte på något panikartat sätt utan mer "hmmm vad gör du där, granjävel?! Dig litar jag inte på! Bäst att jag stannar och flåsar litegrann, det kanske skrämmer iväg dig. Vi kan väl gå förbi då, försiktigt och på så långt avstånd som möjligt, mmm. Aha okey, du tänkte visst inte hoppa på mig och mörda mig med dina arma små rötter, nehe okey jag slappnar väl av och fortsätter då".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0