Ikväll tog jag mig en liten joggingtur, första gången på några veckor. Någonstans där i slutet på april hade jag kommit igång riktigt bra och kunde springa en mil lekande lätt, men sen drabbades jag av en elak förkylning och när den äntligen flygit sin kos var motivationen som bortblåst. Jag har känt mig trött och orkeslös och bara tanken på att träna har gjort mig illamående, konstigt eftersom jag innerst inne vet hur bra den får mig att må.

Men ikväll tog jag alltså tjuren i hornen, det var brutalt som första löparrundan efter ett längre uppehåll alltid är.
Även om det var en löjligt kort runda på knappt fyra kilometer höll jag flera gånger på att ge upp, men skam den som ger sig, jag knatade mig runt med blytunga ben och dunkande huvudvärk (tror jag har någon form utav ansträningsmigrän?). Att jag inte ätit något sedan lunch och inte hade någon musik i öronen gjorde väl sitt till också antar jag. Att äta någonting lätt en stund innan träning är faktiskt viktigare än man kanske tror, att träna på fastande mage bryter snarare ner kroppen än att bygga upp den.

Nu är isen bruten, det är ju som sagt alltid jobbigast första gången. Nu ska jag försöka se till att hålla det här och åtminstone springa någon dag i veckan.

Kolla in videoklippet nedan, det är klockrent!


Alla kan träna!