RIP husmusen

 Livet är väldigt skönt och avkopplande här i fjällvärlden. Idag har vi tränat, fiskat, ätit sjukt god gulaschsoppa och bakat en kladdkaka med Stevia i istället för socker, spännande att se hur det smakar.
 
Imorse vaknade jag av att katterna väsnades, de sprang och härjade, vilket inte brukar vara något konstigt i sig (deras hobby är att väcka matte, helst när hon ska upp tidigt och jobba) men någonting kändes ändå inte helt som det skulle. Jag sätter mig halvvägs upp, ser att Asta sitter på helspänn och jag hör ett väsande ljud från köket, tror att Sture satt i halsen och håller på att kvävas så jag kastar mig upp i panik och springer ut i köket. Där sitter han med någonting stort och svart i munnen, det tar några sömndruckna sekunder för mig att inse att det är en mus han lyckats fånga. Och det väsande ljudet var egentligen "skräckinjagande" morrningar som han pressade fram för att skrämma bort inkräktare till hans byte. Att lilla mesiga Sture skulle våga döda någonting annat än flugor (vilket han sällan gör för att han är alldeles för långsam) trodde jag inte, men tydligen, och det är ju bra om dom rensar upp lite bland mössen här i stugan.
 
Små sparvarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0