Jag har precis kollat på förra veckans avsnitt av Kalla Fakta där de visade upp hemska djurförhållandena på Parken Zoo i Eskilstuna. Där utrotningshotade djur svälter till döds eller avlivas och läggs på hög i en frysbox, enbart av den anledning att det inte finns plats för dem på djurparken längre.

 

 

Jag älskar djur så himla mycket, de får mig att må bra och jag skulle inte kunna vara utan dem. Jag tycker att vi människor har som plikt att se till att djur i vår ägo har det bra och blir behandlade på ett värdigt sätt. De kan inte med ord säga "Stop så här vill jag inte ha det", de har inte valt att vara "ägda" av oss och de kan inte ändra på situationen.

 

Efter att programmet om Parken Zoo visats förra veckan kunde man läsa de arga kommentarerna på Facebook, bloggar och andra sociala medier om hur fruktansvärt det var, att personalen som utsätter djuren för detta borde behandlas på samma sätt för att få se hur det känns. Jag håller med om att det är vidrigt, jag får en klump i magen när jag ser sådana här program och vill helst blunda. Dock är ju tyvärr verkligheten så att Parken Zoo i Eskilstuna inte är det enda stället på denna jord som missköter sina djur, dessvärre har nog dessa djur det "bra" i förhållande till många andra, vilket är skrämmande.

 

Något jag har funderat väldigt mycket på under den senaste tiden är det här med slaktindustrin, den är ganska bisarr om man tänker efter. Jag äter kött och visst det är gott, men när jag väl sitter där med en köttbit framför mig på tallriken så kan jag ibland bli fruktansvärt äcklad. Jag börjar se djuret framför mig som det en gång varit, hur det blir uppfött och får leva sitt liv i trånga stallar, bli matad för att bli så fet som möjligt (=mycket kött), sedan bli transporterad en lång sträcka för att bli slaktad, vilket inte alltid (faktiskt ganska sällen när det gäller massproduktion) går till på humana sätt, jag ser blod och inälvor och kroppar som hängs upp på rullande band. Det är vidrigt! Min tanke är att i framtiden enbart äta kött från lokalproducerande bönder, där jag vet att djuren haft ett bra och värdigt liv. Viltjakt slår jag också ett slag för (jag ska tvinga Jens att ta jaktlicens så att han kan fixa kött till oss, mitt klena psyke skulle inte fixa att göra det själv), där har djuren levt i frihet och haft det bra tills det är dax att trilla av pinn och då går det förhoppningsvis fort och smärtfritt till väga också.