Redan onsdag, veckorna flyger förbi. Idag är det riktigt fint väder. Det positiva med Tyskland är att det är så mycket varmare här än hemma i Sverige. Som idag när solen skiner känns det nästan som en typisk svensk septemberdag trots att det är mitten på november.

Jag och Jens tog en lugn promenad i solen innan han åkte till jobbet. Mer avancerat än så blir det inte idag då jag behöver en välförtjänt vilodag, har kört hårda pass varje dag sedan i fredags så det är dags att vila musklerna även om det är tråkigt.

 

Istället ska jag och tjejerna strax bege oss in till stan, strosa runt lite i solen, ta en kaffe på något fik och kanske börja kolla efter julklappar, det börjar ju bli dags för det och jag tänkte försöka vara ute i god tid, vilket jag säger varje år men ändå får jag alltid stressa in i det sista, vi får se hur det går i år.

 

Okey, mitt bloggande är under all kritik, I know. Det är lite tråkigt att jag inte får tummen ur och skriver mer, speciellt eftersom jag för tillfället bor i ett annat land och det kan ju vara kul att se tillbaka på den här perioden i mitt liv.

 

Vårt halvår i Tyskland börjar lida mot sitt slut. Nåja, det är drygt sex veckor kvar, men det känns ju som att det kommer vara över på en grisblink, tiden går så fort, för fort! Men det känns ändå bra att komma tillbaka till Sverige, få fasta rutiner och kanske få lite perspektiv vad jag vill göra med mitt liv. Det finns så många möjligheter, det gäller bara att greppa dem och våga.

 

Så vad gör jag i Tyskland? Medan min andre hälft (a.k.a Jens) tjänar ihop sitt levebröd som den modiga och stiliga helikopterpilot han är så ligger jag hemma i soffan och äter praliner. Nja inte riktigt sant, även om jag såklart är lat ibland och ett eller två serieavsnitt på teven råkar väl slinka förbi titt som tätt, men mestadels försöker jag fokusera på att träna och må bra. Träningen har blivit ett så himla stort intresse och jag har verkligen vigt det här halvåret åt att försöka bli stark och det har jag verkligen blivit. Nu menar jag i första hand inte fysiskt, visst orkar jag springa lite längre och lyfta lite tyngre än innan vi kom hit, men den största skillnaden är mitt psyke, jag ger inte upp lika lätt när jag är trött, jag älskar när hjärtat pumpar och svetten rinner och när det känns som att nu orkar jag inte mer så jag gör det ändå, det är häftigt. Den forna (och väldigt lata Frida) trodde nog aldrig att jag skulle välja gymmet framför soffan och att jag skulle längta efter nästa träningspass.

 

Förutom att träna så umgås jag mycket med de andra svenska tjejerna som också är här, jag är väldigt glad att jag har dem och att de förgyller mina dagar, utan dem hade denna tysklandsvisit inte varit lika rolig.

 

Jag försöker lära mig tyska också, går sådär men ändå med myrsteg framåt, jag kanske drar någon tyska harang här i framtiden men just nu har jag inte tid, jag och Jens ska åka till gymmet och köra ett hårt rygg- mage- och benpass, det kommer att bli kul... och förhoppningsvis väldigt jobbigt.

Igår var en bra dag för då fick jag rida ut på älskade Totten :) vi var ute i lite mer än en timme och vi red i alla gångarter. Jag är så vansinnigt imponerad av den här hästen, han är en av hästarna jag känner mig mest trygg med vilket säger ganska mycket om honom. Gulletotten!

Idag åkte jag till stallet på förmiddagen, mockade och fixade och red sedan ut med Mona. De har skaffat en ny häst nu som heter Runa som jag fick rida på, en superfin och trevlig litet fullblod. När vi kom tillbaka var det dags för lille Tott att åka på tömkörningsträning för KG Svensson, så kul och spännande! Så efter ett bad (det enda negativa med våren är de leriga hagarna), piff och fix lastade vi in honom. Han gick in och backade ut en gång för att sedan gå in på en gång och stå där helt lugnt, lite komiskt när Mona sa att han brukar gå direkt in och att han backade ut var ett undantag, jag tänkte då tillbaka när vi stog en och en halv timme och försökte lasta våra envisa hästar (eller åsnor rättare sagt) i Hälsingland, lite skillnad.

Så åkte vi iväg. Att få titta på när en sådan duktig tränare gör sitt jobb är så häftigt. Nu hade jag dessvärre drabbats av mensvärken från helvetet och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma alternativt kräkas, det gjorde mig tyvärr lite avtrubbad och jag hängde inte med på allt han sa vilket var lite tråkigt när jag väl får en sådan möjlighet att lära mig nya saker. Nåväl, vi filmade så förhoppningsvis går det att snappa upp någonting från det.

Påsken i Vemdalen var underbar, som väntat. En chans att andas ut och bara vara för några sekunder. Vi åkte skidor varje dag och trots skiftande före i spåren så var det väldigt roligt. Avståndsmässigt fick vi sammanlagt till ett halvt Vasalopp ungefär. Nu har vi gjort rent skidorna från fästvalla, lagt på glidvalla och ställt undan dem för nu är det färdigåkt för den här säsongen, känns tråkigt att inte få åka något mer nu, har verkligen lärt mig att älska längdåkning den här vintern.

 

Nu är det alltså andra träningsformer som hägrar. Jag har haft problem med ena knät under en period så jag har försökt att hålla mig ifrån löpning, tänkte dock börja lite smått nu och springa korta distanser, lugnt och försiktig bara för att stärka upp benen långsamt och succesivt en gång för alla. Jag har en tendens att tänka "allt eller inget" när det gäller löpningen och går ut för hårt vilket bara resulterar i att jag får ont och måste vila, trist! Så den här gången ska jag verkligen ta det lugnt.

Istället tänkte jag cykla desto mer som är betydligt skonsammare för hela kroppen. Nu när snön har smält bort har jag börjat cykla till stallet om tiden räcker till, det blir drygt två mil tur och retur och det plus stalljobb och ridning blir ganska bra motion.

Jag och Jens har dessutom äntligen fått tummen ur och skaffat gymkort så där försöker vi köra tre-sex pass i veckan beroende på hur mycket annan träning det blir. Älskar att ha kommit igång med styrketräningen igen, det är så roligt! Dessutom blir det så mycket lättare att komma iväg när vi är två som kör tillsammans.

Klockan är strax efter nio och jag är ledig. Har varit vaken i tre timmar redan, det har börjat bli allvarlig pansionärsvarning på mig den senaste tiden, kliver upp vid sex, sju på mornarna även om jag är ledig, tar jag sovmorgon till åtta, halv nio får jag ångest och det känns som att jag sovit bort halva dagen. Kompenserar givetvis med att gå och lägga mig senast tio på kvällarna, lyckas jag hålla mig vaken till elva då jäklar är jag verkligen uppe och nattsuddar. Tur att Jens är likadan, hade blivit jobbigt annars.

 

Hur som haver, jag startade morgonen med en timmes promenad innan frukost. Tycker det är så skönt att gå ut tidigt nu när det börjar bli vår och solen skiner, luften är så frisk och allt är så lugnt och stilla.
Ska snart sätta igång att städa och packa, för idag tar jag och Jens röda pilen upp till FJÄLLEN! :D Åh jag har fjärilar i magen av längtan! Jag älskar Vemdalen, jag älskar fjälluften, jag älskar stugan, jag älskar att vara ute en hel dag och bli rosig om kinderna, jag älskar att sitta i soffan och lyssna på elden som sprakar, älskar, älskar, älskar!
Vi tar med längdskidorna såklart, här ska det minsann nötas i spåren.

I helgen styrde jag och Jens röda pilen upp till hälsingeskogarna. I fredags försökte vi åka skidor på Bolleberget men spåren liknade en myrstack så vi fick ta av oss skidorna och gå vissa sträckor. Dessutom lyckades jag ramla i en nedförsbacke, naturligtvis lyckades jag ta emot mig med mitt knä (som jag redan har problem med) i den stenhårda och isiga marken. Smärtan har nästan gått över nu men knät är fortfarande knallblått.

 

I lördags var jag och Lina på Box'n fun på Sporthallen. Jisses vad skönt det var att få ordentligt med puls! När jag åker skidor eller springer så är ju det lågintensiv konditionsträning, så det är skönt att köra lite mer explosivt ibland, ska försöka göra det lite oftare.
Efteråt tog vi en sväng på stan, käkade luch och kikade i affärer. Härligt med lite tid tillsammans med min fina vän.

 

I söndags hade jag en sådan fruktansvärd träningsvärk mellan skulderbladen och axlarna efter boxningen att jag knappt kunde röra mig, men det struntar man väl i, vi snörade på oss pjäxorna och åkte till Harsa (där spåren var väldigt mycket bättre) för en mil i skidspåren. Jag älskar verkligen att åka längd, det är så bra träning för hela kroppen och så skönt att bara glida runt ute i skogen.

 

Hur som haver var det en väldigt fin helg som jag är mycket nöjd med, trots ett ömmande knä och träningsvärk från helvetet.

När jag försöker prata häst med mamma så envisas hon med att säga "jonglera" istället för "longera". Skulle vara intressant att se någon jonglera med en häst...

Idag körde jag ett långpass i stallet igen. Jag åkte dit direkt efter skolan slutade och var där vid strax efter tre. Började med att rida ut på Gaya, vi lär känna varandra mer och mer och jag börjar få en känsla hur jag ska rida henne.

 

Efter det körde jag och Mona teamwork med lilla Tott och jag fick rida på honom!!! Jag blev lite nervös först men när det väl var dags att sitta upp kändes det som den mest självklara saken i världen. Jag satt upp och  han rörde inte en min. Mona ledde honom först runt i ridhuset (där det för övrigt var kaos med hur många hästar och ponnyer som helst som sprang huller om buller, men han brydde sig inte ett dugg). Hon longerade honom sedan i både skritt och trav, han sprallade bara vid ett litet ynka ögonblick, det var allt, annars gick han som ett urverk. Vi avslutade med att rida runt fyrkantspåret själv med Mona snett bakom som stöd. Det var mest Mona som styrde honom men jag var med hela tiden och gav honom mjuka hjälper så att han skulle kunna koppla ihop vad allt betyder. Åh det var så roligt och hela jag lyste som en sol under ridturen. Finaste och klokaste hästen!

Idag har jag tillbringat fem timmar i stallet. Först red jag på Gaya, ett trevligt sto som jag ska hjälpa till att rida lite framöver. Vi körde ett pass i ridhuset och jag fick hjälp av hennes ägare vilket kändes jättebra så jag får lära mig redan från början hur jag ska rida henne. Jag var tvungen att rida aktivt hela tiden med mycket skänkel och jag var helt slut efteråt, härlig träning!

 

Sen var det dags för lille Tott att tas om hand. Vi promenerade en sväng och avslutade med några ruscher i trav upp för en brant och lång uppförsbacke, upp och ner, upp och ner, jobbigt tyckte Tott (fast mest jag). Åh vad jag tycker om den där hästen, han är så snäll och klok.

 

Jag sitter här, nöjd och glad med skit under naglarna och ett hår som luktar häst. Gud vilken underbar helg!

Jag har inte ridit sedan min medryttarhäst försvann och jag har nog inte riktigt insett hur mycket jag saknat det i och med att jag varit så mycket i stallet ändå.

 

Men nu var det alltså dags.

Igår red jag lektion för en av tränarna i stallet på hans häst som var otroligt fin! Det var svårt som attan, det var inte en häst att bara "åka" på. Det bästa med att rida sådana hästar är att man verkligen får ett kvitto på när man gör rätt.

Han var väldigt stark och i början var det mest dragkamp. Det jag fick göra var att göra cirka 1 000 000 halvhalter på yttertygeln, med den handen var jag tvungen att ta i ganska mycket. På innerhanden var jag däremot tvungen att vara väldigt mjuk och enbart leda inåt, inte dra handen bakåt någonting. Det var lite ovant och jag glömde bort yttertygeln hela tiden vilket gjorde att han inte fick det stöd som han behövde. Dessutom är jag väldigt dålig på att hålla tygeln kort, de glider lätt iväg och tränaren sa flera gånger att de räckte ända till Boden, haha!

Efter ett tag började det släppa, han slappnade av och jobbade sig neråt i formen. Jag fick kläm på innertygeln men yttertygeln får jag träna lite mer på. Det var en otroligt givande lektion och jag lyckades hitta några knappar, hos både mig själv och hästen. Tränaren var superduktig och ställde många frågor och lät mig reflektera själv vilket är mycket bätte än att bara säga "gör si och gör så". Ser fram emot nästa lektion!

 

Idag fick jag låna en häst och följa med på uteritt. Vi galopperade i skogen och på öppna fält, jag tyckte nog att det var lika roligt som hästen (som passade på att ta några bocksprång). De andra skrattade åt mig när vi saktade av till skritt efter en lång galopp för hela jag lyste som en sol, åh vad roligt det var!

Jag behövde verkligen det här, att tillbringa lite tid på hästryggen, underbart!

Har tillbringat dagen i skolan med näsan nedtryckt i böckerna i stort sett hela dagen. Jag kommer hem vid halv åtta, hungrig som en varg och ögon som går i kors av trötthet. Men när jag möts av världens bästa Jens och en tårta som har bakat helt själv, dagen till ära, då blir man glad!

 

Idag är jag "ledig" och hade planerat att tillägna dagen åt konstant pluggande. Gaaah, att det ska vara så svårt att komma igång. Klockan är efter tre och jag har inte gjort mer än att slå upp böckerna, för att sedan ta en bloggpaus... Hallå, hallå motivationen, vart är du?

Det där med att uppdatera bloggen hör väl inte till min starkaste sida. Nåväl, nåväl, som så många gånger förr säger jag att jag ska försöka bättra mig, det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa vad man sysslat med en gång i tiden.

 

Det har hänt en del sedan sist jag skrev, jag har vikarierat i repan på en arkitektfirma, det är alltid roligt och nyttigt att testa på nya arbetsplatser. Jag har även börjat plugga upp lite olika kurser för att få högskolebehörighet (då jag gick frisör på gymnasiet har jag bara läst A-kurser). Jag har insett att jag vill göra något annat än att klippa hår, vad det är jag vill göra är ännu inte slaget i sten (även om jag givetvis har visioner) men något som inte handlar lika mycket om yta. Visst, själva klippandet och skapandet i sig kan vara roligt och lättsamt och det kan mycket väl bli så att jag vill ta upp det igen i framtiden, men just nu känner jag ingen passion vilket är huvudingrediensen för att bli en duktig frisör. Jag kommer delvis jobba kvar på salongen fram till sommaren, sedan väntar nya äventyr.

 

Träningen går riktigt bra nu känns det som, jag känner mig motiverad och det är roligt när jag märker att jag orkar så mycket mer. Det jag gjort mest i vinter är att åka längdskidor, vilket jag nästan glömmer bort att se som träning eftersom att jag tycker att det är så roligt. Nu har jag börjat komma igång med löpträningen igen. Jag gruvade mig inför första passet, "jag har ju inte tränat någon kondition aaaalls på flera veckor" tyckte jag, men det gick lekande lätt och rundorna jag tyckte var jobbiga i höstas känns nästan löjligt korta nu. I söndags sprang jag milen och det känns nog som att jag snart kan öka distansen lite. Så ja, skidåkning är bra träning, jag törs nog säga att det är en av de bästa - i alla fall för mig.

 

På hästfronten har det också hänt en det. Det som hände min fina medryttarhäst är fruktansvärt och jag tänker på honom ofta. Men tiden läker alla sår och det känns lite lättare nu. Det jag gör nu är att jag hjälper till att ta hand om och träna en treåring, det är ett litet annat tänk när man jobbar med en liten bebis än en vuxen erfaren häst, men gud vad roligt det är! Och han är så duktig och snäll, smart är han också och lyckas många gånger överlista mig till sin egen fördel. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av unghästar men tycker ändå att jag lärt mig väldigt mycket på de här veckorna som jag jobbat med honom.

 

Sånne dänne (som jag säger när jag vill leva ut min norrländska ådra), nu har jag gjort en liten uppdatering om vad som händer i mitt lilla liv. Hare gött, vi hörs väl om några månader igen...

Saker och ting kan så hända fort, snabbare än man hinner blinka.

Förra fredagen var jag i stallet och red och skötte om min fina medryttarhäst. Han var så mjuk och följsam och det hade aldrig gått så bra att rida honom som det gjorde då, han var som smör och jag var så lycklig efter ridpasset. Efteråt fick han extra mycket morötter och när jag stod där i stallgången med den söta lilla mulen trevandes i mina handflator tänkte jag på hur glad jag var att jag hittat en så fin vän, hur mycket jag fastnat för honom trots att vi inte känt varandra speciellt länge, vi hade precis börjat finna varandra och det kändes så fint.

 

Inte ens ett dygn senare så finns han inte längre. På lördag kväll fick jag beskedet att han skadat sig i hagen så illa att hans liv inte gick att rädda. Det kändes som att hjärtat stod över några slag, sedan kom smärtan som en pil genom bröstet.

Det gör så ont att tänka på hur mycket han fick lida och att hans liv fick sluta på ett sådant onödigt sätt. Jag lider något kolossalt med ägaren, hans smärta kan jag inte ens föreställa mig, speciellt då jag vet hur mycket den här hästen betydde för honom. Djur lämnar avtryck och betyder så mycket, de blir våra bästa vänner och det är svårt när de plötsligt försvinner. Man ska ta vara på tiden och aldrig ta någonting för givet.

 

Fina, fina vän. Jag hoppas att du har det bra i hästhimlen ♥